New York, del 1

24- 25 juni 2008

Det var en helt overklig känsla att se Manhattans alla oändligt många ljus i det den ljumma natten. Det var som en dröm, men även precis så som man föreställt sig det. Vi satt i en taxi som skulle ta oss från New Arks flygplats till vandrarhemmet, Brooklyns YMCA. Var rätt övertrött i huvudet och kroppen efter att ha vistats runt 8 timmar i planet över att atlanten utan att ha sovit mer än vid ett enstaka tillfälle på planet. Brooklyn hägrade nu någonstans i fjärran. Taxichauffören hade svårt att hitta. Han fick stanna vid ett tillfälle inne i Brooklyn och fråga en annan taxichaufför om vägen. Lite omständligt men till slut var vi framme. Kom in på vandrarhemmet och möttes av en receptionist som hade slumrat till. Vi väckte honom försiktigt och fick nycklar till rummet på andra våningen.

Natten var inte något vidare. Hade jetlag, kände av alla möjliga obehag, matt och underlig. Det var kvavt på rummet och surret från luftkonditioneringen irriterade. Oroade mig för att jag skulle bli sjuk medan jag var här, nu när jag äntligen fått möjligheten. Jag skrev dagbok för lugna ned mig lite och ha något att sysselsätta mig med då jag inte kunde sova. Lyssnade på Nat King Cole i mp3-spelaren och till slut fick hans stämma mig att känna mig avslappnad och lugn så att jag till sist kunde sova.

Dagen därpå gick vi ut tidigt i ottan, runt sju, ut för först att se oss runt i Brooklyns omgivningar. Sen för att hitta frukostrestaurangen som skulle finnas i närheten. Frukostkuponger ingick i rumskostnaden. Brooklyn och greenpoint kändes coolt, husen var inte så höga som inne på Manhattan, men det var ett fint område, det var en speciell prägel på det, tempot lite lagom och många intressanta butiker.




Luften var ännu skön att andas in, solen hade precis gått upp. Det var redan liv och rörelse ute, folk som skulle till jobbet, joggade eller rastade hunden. Av någon anledning kände jag mig klar i knoppen och utvilad, trots att jag knappt fått en timmes sömn. Var så förväntansfull och nyfiken.Vi hittade ganska snart till frukoststället. Det var lite likt caféer man sett på exempelvis Seinfeld och servitriserna ropade när man kom in och undrade vad vi skulle ha och vi gjorde vårat bästa för att konversera på utrikiska.

Andra stammisar kom in och skulle ha det vanliga. Folk babblade på ganska högt, ungefär så som man kanske har sett på film. Caféet serverade ganska så typiskt käk - pannkakor med sirap eller stora dubbelmackor med ägg och skinka, samt te och juice var obligatoriskt. För mig var detta en för fet frukost som jag inte alls kände mig sugen på. Gick ut och köpte mig frukt och dricka i en närliggande butik istället.
Fortfarande var det tidigt på morgonen när vi tänkte bege oss till Manhattan. Klockan hade slagit åtta och det var alldeles tyst och lugnt i tunnelbanan. Folk tittade håglöst framför sig eller satt och halvsov. Själv var jag pigg och förväntansfull. Småningom kom vi direkt upp på Broadway, och gjorde stora ögon, turister som vi var .
Dessa enormt höga skyskrapor och alla gula taxibilar. Trafiken och rörelsen var redan i full gång. New York precis så som man tänkt sig, fast bättre. Det var lite förvirrande att veta var man skulle bege sig till att börja med.

Vi fick lite tips av en förbipasserande att Ground zero låg precis i närheten.

Så vi styrde stegen dit. Dvs den plats på Manhattans södra del, där world trade center-skraporna en gång i tiden stått. Vi kikade också in i det förnämna finanshuset där palmer ståtade inomhus.

Från ett fönster kunde man se ground zero (bilden. ) Där var ännu många lyftkranar. I tidningarna läste vi om att det aldrig riktigt hände något på området, trots att det nu var så länge sedan de börjat förbereda för att bygga något nytt där.
Sen tog vi oss ned till Battery Park, där en färja går ut till frihetsgudinnan och Staten Island. Inte så långt därifrån var Ellis Island med det kända emigrant museet - http://www.ellisisland.org/.

Parken var fin och trevlig, som ett långt promenadstråk och man kunde gå längs med vattnet och blicka över till andra sidan – New Jersey. Här och var syntes även en del söta ekorrar som snabbt tog sig fram.

De verkade inte alls så skygga som här i Sverige utan kunde sitta och gnaga på en matbit i lugn och ro, även om det kom turister och gick förbi alldeles intill dem. Folk rastade hundar, en del kom ridande på hästar. Här såldes glass, korv och läsk. Vi såg en liten ångbåt parkera vid hamnen för att ta emot nya resenärer.

Ett stycke därifrån såg vi en liten kyrka inbyggd precis mitt emellan två höga skyskrapor. Rätt intressant att placera den så i händelsernas mittpunkt.

Nu hade det blivit lite varmare, fastän klockan bara var 9 på morgonen så var det redan säkert 25 grader i luften. På förmiddagen hann vi också se restaurangen som avsnittet Soup nazi utspelar sig. Vi hann också se vackra Trinity Church.

Vi åt lunch på ett ställe som vi med stor möda hade tagit oss fram till efter att ha gått på starkt trafikerade gator och i gassande otäck sol. Jag tog en grekisk sallad som var fullkomligt dränkt i vinäger, så jag kunde knappt inte äta av den, hungrig som jag var.
På eftermiddagen tog vi en guidad tur runt en bit av Manhattan, med båt. Det var superskönt att sitta på däck och bara vifta med tårna medan en guide berättade historia och om arkitekturen på Manhattan under tiden vi gled fram på East river. Så småningom åkte vi också förbi Frihetgudinnan, och det är väl en obligatorisk punkt när man är i New York? Ungefär som att man inte missar Mona Lisa när man går på Louvren.

Bara för lite mer än runt tjugo år sedan var delar av New York ganska farliga att vistas i, det var mycket kriminalitet och droger. Men det är inte alls på samma sätt i dagsläget, kriminaliteten har minskat, enligt den uppfattning jag fått från olika tidningsartiklar och böcker.

Efter båtturen gjorde vi bl.a. ett besök på wallstreet (ovan) och J&Rs fotoaffär – den största jag sett. Efter detta besök kändes det lämpligt med vila och vi satte oss därför på New Yorks stadsbibliotek för lite ro och tystnad.
På kvällen var det dags att bege sig till Madison Square garden för att se en av veckans alla höjdpunkter, nämligen Pearl Jam. Förbandet sov jag mig igenom, bokstavligt talat, eftersom jag inte fått mycket sömn under natten, men sedan när huvudattraktionen kom så var det klart jag höll mig vaken. Ja, och upplevelsen kändes rätt surrealistisk. Det var helt underbar stämning i lokalen och i stort sett allsång till varenda låt. Ibland skreks det lite väl mycket så det var välbehövligt med öronproppar. Hade inte fått någon kvällsmat så det enda jag kunde hålla till godo med under konserten var M&M:s och en stor mugg vatten. Det blev något fel när vi skulle tillbaka till vandrarhemmet, vi hoppade av tunnelbanan för tidigt och hamnade i någon avkrok någonstans i Brooklyn. Fick fråga oss fram men kom i alla fall inte rätt, och blev till slut så frustrerade att vi fick leta upp en taxi som kunde skjutsa oss rätt i alla fall. Till slut var man framme och kunde pusta ut efter en mycket intressant och innehållsrik dag.