Finlands Lilla Åland.

Jag var på väg hem, hade 120km kvar och blev tvungen att fördriva tid nära staden Vasa (på västkusten i Finland) för att få tidsplanerna att passa ihop. Så plågsamt var det inte för det var en av de finaste dagarna, såna man kan knappt drömma om. det var 19 September och sommar värme. inte många dagar på sommaren kommer upp till samma värme. En sådan värme känns kanske skönare så sent på hösten.

Jag körde från Vasa i riktning Umeå. Jo det är helt sant! Körde över Replot bro. Finlands längsta bro! Gissar den är ca 5år gammal. jag kom då till replot by men jag körde vidare rakt mot Umeå 17km. (Kolla länken längst ner för att få se en karta) Halv vägs var en bro där man körde över från Replotön till Björkö. Där ändrades också landskapet och man börja känna på sig att man inte var på fastlandet mer. Replot ligger ju i skydd av att den ön är lång och det är byn Södra-Vallgrund som för ta emot all väder och vind. men dit körde jag inte den här gången utan jag körde genom Björköby och till fiskebodarna som finns där (såklart). därifrån startar en vandrings led och den började jag gå. det finns en lång som man kommer runt hela ö systemet och sen en kortare som jag gick.

Det var inte lätt att gå snabbt för det fanns så mycket att "ta in". den annorlunda naturen, havet och allt djurliv (mest fåglar o sländor). jag tog en bild och sen satte jag mej ner för att njuta. det var bilden jag visar.

Denna vy hade jag i ryggen där jag satt. Havet var på andra sidan och stigen gick längs en smal upphöjning. Här är ju landhöjningen som störst och det skulle ha varit kul att få veta hur länge sen det gick att köra båt över stenen jag satt på. Innan man viste att det var isen på istiden som tryckte ner landet och den nu stiger upp igen så kallades det för "vattenminskning" som man kan förstå att folk trodde.


Historien för den här plattsen är intressant och spännande även för folk som annars inte alls gillar historia. det är inte långt till Sverige och det är ju på själv klart att det varit mycket smuggling i området i långa tider. varan som smugglades har varit olika. allt från människor till sprit.....nåja det steget är inte långt men även kaffe, kakao, kryddor, tenn och gummi. Under vinterkriget var det ju svårt att få varor och då byggdes en väg över och den var vältrafikerad även om det inte fanns så mycket lastbilar under den tiden. 2000 på två månader. Då dog endast en människa vars lastbil sjönk. Även på 1970 talet har jag för mej att de haft vinterväg över men det är jag inte säker på när det var.

Även om det varit fredliga förhållande här mellan Finland och Sverige så har många människor mist livet här. Förr(1400 -1700 talet) så var det mest säljakt i området och att leva ute på isen i månader har sina risker även hur kunnig man är. Kunnigheten visade sig bäst när man hör att okunniga människor åkt ut på isarna här. I början av 1800talet marscherade ryska trupper över här för att inta Umeå men hundratals människor(soldater) miste livet och mycket hästar. kanske mest för kylan och ojämna isen som kan vara som små berg att ta sig över. Men även havet annars tar ju sin del. Man har hört många historier av kompisar som haft sina pappor o farfar o farfarsfar som fiskare. Posten skulle också över och det gick med ro båt och nu finns ju tävlingen "postrodden" där man ska ro över med en gammal trä båt av samma typ som förr.

Längre (ca10km) ut här som jag sitter finns Valsöarna och sen är det bara 20km med hav och sen kommer de svenska öarna. först kommer Gaddarna som sitter nästan ihop med Holmön och därifrån är det inte långt till svenska fastlandet. Så sent som i höst var det en beskrivning i dagstidningen om hur man lättast skulle bygga bilväg över här. En av förslagen var en tunnel härifrån och sen fanns det en bro- tunnel-bro förslag. jag tror inte det kommer någon bilväg över här men man vet ju inte. vist skulle det vara trevligt att kunna på endag köra över till Sverige och njuta av högakusten och man skulle spara en dag då man ska till Norge men nog tycker jag det är galet att bygga så dyra saker bara för lite nöje. vi i Finland har ju behov att komma till Sverige men svenskar har nu inte något behov att komma hit. Största delen av folket i Sverige vet inte alls om att hela närområdet här på finska sidan är helt svenskspråkigt, alla öar i alla fall med undantag för lite sommar folk.

Nåja jag går vidare och njuter av naturen. Naturen gör sig påmind på stigen också för det är inte lätt att gå överallt men sen kommer den nya delen av stigen och det är nya plankor att gå på. som en "motorväg i skogen". därför går man tyst med fart och det gör att man kommer snabbt på djur utan att de alltid hinner lägga märke till en. Lite oväntat står jag öga mot öga med detta (o)djur.

Fast han var snäll. helt ovan med varken kor eller tjurar är jag inte och jag är lite avundsjuk på i hur fin miljö han får leva i. men det är ju klart att det är bra att ha det långa håret när vinterstormarna kommer. sen är jag snart fram vid bilen och det är dags att köra tillbaka till fastlandet igen.


Är ni intresserad så finns det en webkamera som visar den stora bro jag körde över. http://www2.syh.fi/replot/
För mer information om hela kvarken området både i Finland o Sverige så besök http://www.kvarkenguide.org/ även en karta så ni förstår hur området ser ut.

/ johnny

Naturlig ö-ro: Minnen från Öckeröarna

Den här reseminnena är från juli –05. I bakgrunden fanns att jag skulle på U2s konsert Vertigo vilket färgade denna vecka då man gick och väntade på denna stora händelse. Det övriga kom lite i skymundan men också p.g.a. det mulna vädret. Några små trivsamma ögonblick vill jag dock dela med mig av.
”Från Öckerö loge hörs dragspel och bas, och fullmånen lyste som var den av glas…”, dessa rader som Cornelis en gång sjöng kanske är det som man först och främst tänker på när man hör Öckerö, om man inte varit där själv förstås. Den loge som åsyftades såg jag dock inte till. Miljöer som Hönö, Öckerö och Fotö är speciellt bra om man vill använda sin cykel som färdmedel. Det är väldigt smidigt och naturvänligt sätt att ta sig runt på, och cykelbanor finns överallt på dessa öar.

En dag då himlen var blygrå gav jag och min bror oss av på en planlös liten tur som utgick från Öckerö och ledde upp mot Hälsö. Det blåste riktigt mycket den dan men det var ändå friska fläktar. Till att börja med cyklade vi runt lite på norra Öckerö kring vad som liknande ett naturreservat beläget precis bredvid havet. Ja, miljön var nästan lite ”norrländsk” med färgstarka blomster och ljung som växte även på klipporna. (bild ovan) Samtidigt lite kargt. Den norrländska känslan förstärktes även av den påtagliga folktomhet som var, enda undantaget var några äldre vandrare.

I övrigt var det bara havets vågor som utgjorde det liv och rörelse som var där och då. Bitvis fick man gå med cykeln för det var lite svårt att ta sig fram på de sandiga stigarna. Naturreservatet på Öckerö var en plats där man kunde andas. En plats för ro. Endast naturens ljud. Jag hade gärna tillbringat mer tid där och det är ett sådant ställe dit jag gärna kommer tillbaka fler gånger.
Bara ett stenkast därifrån var det trafikerad väg igen. Det var nu inte långt till nästa ö. För det mesta hade man havet bredvid sig. Efter en kvart var vi så över på Hälsö (Hälsö, Öckerö och Hönö är förbundna med broar så man behöver inte åka färja för att ta sig över till just dessa.) På öns enda livs stannade vi till och köpte glass (samt tidning då det var ett reportage om U2). Hälsö utgjordes av mer bebyggelse än av ”orörd” natur fick jag intryck av, här trängdes sommarhus och fiskebodar, gamla som nya på en nätt yta.
















Fotö (bild ovan) och Hönö vill jag också rekommendera. På Hönö finns små mysiga butiker beläget precis vid hamnen och ett litet fiskemuseum. På Fotö finns vacker natur, något mer bohemisk om man kan uttrycka det så och ett fint bad med klippor.

En annan dag tog vi färjan till de tre öarna vid namn Källö Knippla, Hyppeln och Rörö. Det var otroligt blåsigt att stå ute på färjan, men man gjorde det ändå. Det tog inte lång stund innan en ny ö skymtades. Jag vet inte vilken kompositör eller vissångare som kan ha sjungit om dessa skärgårdsmiljöer om det nu varit så, kanske någon borde. Efter en tid var vi framme vid Rörö. Att ta sig fram med bil på grusvägarna på lilla Rörö var visserligen inte det mest praktiska så att endast gå/cykla är att föredra. Det var dock en mysig ö med en liten hamn och en liten, liten men trevlig bokhandel/antikvariat!

Vi hittade även en badstrand (den låg liksom dold bakom en dunge) där vi hade picnic och softade vid ett tag. Passande om man vill slippa de stora sandstränderna och mycket folk.
Lugnt var ordet.

/ Sofia

se även: http://www.vastsverige.com/vt_templates/site.aspx?id=8791

Ny blogg med reseskildringar

Resekildringar från när och fjärran, samt resetips och funderingar, skapta av Johnny och Sofia i mitten på 2000-talet eftersom vi hade ett behov av att skriva om våra resor i text och bild.

Djurgården, Stockholm