Vandring på Montserrat och Gaudíupplevelser i Barcelona

del III

Vandring på Montserrat
Dagen började med en vandring på en av promenadstigarna omkring Montserrat, nära berget. Klockan var 7.30 men solen sken och luften var riktigt behagligt skön och till det en fantastisk utsikt. Kring berget ringlade sig en stenlagd promanadväg och längds med den stod religiösa statyer. Längre fram längs med promenadstiden skulle det finnas grottor, men till dem tog vi inte tid att gå den här morgonen.

Vi gick några kilometer innan det började bli dags för att äta frukost.
Eftersom resvägen in till stan var så lång, beslöt vi att skippa sista natten på Montserrat och hitta övernattning i Barcelona istället. Montserrat i all ära - där hade man kunnat tillbringa mycket tid- men vi hade ju sett fram emot att se Barcelona. Vårat bagage hade dessvärre inte dykt upp men vi checkade ändå ut från hotellet.
Längs med Barcelonas gator
När vi kom till Placa Catalunya hittade vi en turistbyrå “underground”. Det visade sig inte vara några problem med att hitta ett nytt boende. Det fanns - både centralt och hyfsat billigt. Lättade av detta besked styrde vi stegen mot den kända katedralen La Sagrada Familia. Det var nu riktigt varmt och med all packning på ryggen tog det emot att gå igenom de starkt trafikerade gatorna fram, i hettan.


Efter många steg och konkande på tunga ryggsäckar kom vi äntligen fram. Detta stora mästerverk, signerat Gaudí, var ännu inte helt färdigt. Lyftkranar syntes här och var. Katedralen rymde dekorationer överallt. Det måste nog ha varit den mest intressanta kyrkobyggnad som jag har sett och framför allt den största.


Promenad i Gaudí-park
Efter detta tog vi en metro upp till Parc Güell. Här stod även Gaudí för arkitekturen. Denna fantasifulla och färgglada park var till stor del var av mosaik. Turistshopparna runt omkring kryllade också av Gaudi. På koppar och fat, muggar och t-shirtar och ja, i stort sett det mesta. Jag köpte en liten sköldpadda i stil med draken nedanför och en Gaudí t-shirt.


Självklart var Gaudís drake i centrum för uppmärksamheten.



Dessa soffor var ju helt klart lite speciella. Här kunde man ta sig en liten siesta, den som stod ut med den gassande solen det vill säga. Efter en rundvandring i parken hade klockan för länge sedan sprungit förbi lunch och det var hög tid att hitta ett matställe. Jag var också oerhört törstig. Efter att ha gått omkring hela dagen kändes inte benen tip-topp. Lyckligtvis hittade vi en buss som kunde ta oss tillbaka till stan. Därefter intogs paella på Gaudí bar. Blev dock mycket besviken på min kycklingpaella som främst bestod av ben och skinn, och inte kött. Ett gott råd: undvik denna bar om du reser till Barcelona och kanske paella i allmänhet. Barcelona är annars vida känt för sin tapas och en del tapas-barer ska vara riktigt bra. Efter att ha bevistat hotellet och lagt av våra saker där så begav vi oss ut på stan för att sedan ta oss till beachen, Barceloneta.

Många cykeltaxi syntes runt om i staden

Kanske inte den vackraste av stränder, men här var ändå småtrevligt med caféer, små butiker och en hel del annat. Att hyra cyklar var också vanligt. Ett stenkast från stranden låg en stor hamn och ett köpcentrum ute på en pir.
De flesta stadsbor var mycket trevliga och hjälpsamma. Detsamma gällde dock inte servicepersonal och servitriser som långt ifrån alltid var tillmötesgående. Jag frågade efter frimärken i en matbutik. Men expediten himlade med ögonen. Typiskt turister, antar jag att hon tänkte.
Linbana till Montjuics topp
Den sista dagen begav vi oss till fots upp till berget Montjuic. Det var en snudd på olidligt varm dag och inte mycket skugga erbjöds någonstans på vägen upp, mer en ett och annat träd men det var när man hade gått en bra bit. En hel del turister syntes på berget, mestadels japaner med kamerorna i högsta beredskap.
Montjuic var ett mycket stort område. Vi gick bl.a. förbi en öde OS-stadio och ett palats innan vi tog linbanan upp till toppen av berget där det fanns ett slott. På toppen var det stillsamt och lugnt.
Därefter tog vi oss ned till La Rambla och möttes återigen av liv och rörelse. Det hade varit en resa full med färgstarka intryck. Barcelona är verkligen en storstad för alla som gillar kultur och god mat. Inte minst Montserrat var en riktigt fin upplevelse, trots en del inledande hinder på vägen.


/ Sofia

Bergbanefärd och rundvandring i Barcelona city

Del II
Klosterfrukost
Trots att klosterklockorna slog varje timme gick det skapligt att sova. Vaknade i ottan och denna lite dimmiga och ovanliga utsikt möttes man av vid en blick ut från fönstret. Så småningom hittade vi ned till frukostbuffén. Det var ett ganska gott utbud med flera olika brödsorter, juice, teer, kaffe, wienerbröd, ananas, paprika och diverse annat… Personalen var dock något misstänksam, krävde att man skulle visa nyckel för att få ta för sig av frukosten.



Bergen är något unikt i sitt slag och på håll ser de ut lite som tänder. Denna nästan magiska och mystiska miljö sägs konstnären och arkitekten Antoni Gaudi ha inspirerats av. Här hade jag kunnat tillbringa mycket tid. Inte minst för att komma in i ett tillstånd av kontemplation efter gårdagens strapatser. Det hade varit intressant att gå runt på de olika gångstigar som fanns kring bergen, de var alltifrån några km till över en mil. Men vi var nyfikna på Barcelona city och valde att titta mer på omgivningarna en annan dag istället.


Bergbanefärd
Vi tog bergbanan ner från toppen, en hissnande och magpirrande färd! Med en utsikt man inte var helt bortskämd med. När marken var stadig under fötterna gick det att andas ut igen. Därefter var det dags för pendeln. Färden, med pendeltåget inräknat, tog långt över en timme.



La Rambla
Barcelonas välkända och långa promenad - och turistgata, La Rambla, var det första som mötte oss när vi var framme. Det hade börjat smådugga men var lagom varmt i luften.
Vilket kul gatuliv! Försäljare som erbjöd färska blommor och fåglar, konstverk och tidningar. Gatumusikanter. Levande statyer här och var i form av fantasifulla figurer. Flera av dem gömde sig eller vägrade spexa och sjunga om man inte gav dem en slant.

Matmarknad för alla sinnen
Sen tog vi av från huvudgatan och kom in på en jättelik matmarknad istället. Här möttes vi av ett oerhört utbud av det mesta man kunde önska sig gällande frukt och grönt, chark och andra köttvaror, juicer, lyxchoklad, ostar och kryddor. En fröjd för ögat, inte minst! Men något trångt var det allt. Och högljutt.

Här skulle man egentligen bara handla och inte stå och beundransvärt titta. När jag knäppte några foton fick jag stränga blickar från expediter. Bäst att skynda vidare. När vi var mätta på intryck från detta sinnenas tempel och behövde en liten paus från stoj och stim, styrde vi riktningen mot grönområdet Parc de la Citadella för avkoppling. Här fanns stora gräsytor, dammar med något udda träd och fåglar, jättelika träskulpturer och en fontän med drakar. Drakar var ett återkommande inslag i Barcelonas stadsbild. De på bilden nedan skulle egentligen spruta vatten (men vågade inte under tiden vi var där).
Vi hann även med en promenad i de gotiska kvarteren innan det började bli dags för att hitta ett ställe att luncha på.

De gotiska kvarteren var ungefär som gamla stan, med trevliga små gränder och mysiga små butiker och caféer. Vi hade hunnit se en en hel del av stan, och det på bara en halv dag. Efter lunchen blev det lite mer promenerande i stan och några inköp i form av frukt och choklad på matmarknaden. På kvällen hann vi även med en rundvandring i bergsområdet.
/ Sofia

Barcelona

del 1

I följande text tänkte jag berätta Barcelona-resan som jag var på under några dagar i juni förra året. Barcelona var en stad full med kulturella inslag och mycket var intressant att se. Men resan gick inte helt utan problem...

Bagagebekymmer
Vi började med en mellanlandning i Köpenhamn. Redan här började man ana oråd. Planet som skulle ta oss vidare var försenat. Flygbolaget Sterling, som idag - inte så förvånande kanske - är nedlagt, skötte inte kommunikationen med sina passagerar något vidare. Närmare bestämt inte alls. Vi fick snällt vänta med våra väskor på flygplatsen utan att få reda på hur länge förseningen skulle bli eller vad den berodde på. Men, efter en timme eller så steg vi i alla fall äntligen ombord på planet. Resan tog ett par timmar.
Väl på flygplatsen i Barcelona uppstod bekymmer igen. Tillsammans med ett par andra resenärer väntade vi otåligt vid bandet för att hämta vårat bagage. Men när väntan dragit ut på tiden så förstod vi att något var fel. Vi vände oss till personalen och fylla i några papper. Ingen kunde dock säga vad som hade hänt. Det var inte mycket att göra, bagaget var försvunnet. Men det skulle skickas till hotellet när (eller om!) de fick fatt i det, så mycket uppfattade vi. Som tur var hade vi de flesta värdesaker i handbagaget.

Mot Montserrat
Trötta efter dessa bekymmer så missade vi, pga förseningen den sista bergbanan upp till hotellet. Vi skulle nämligen bo i Montserrat som ligger en bit utanför Barcelona, närmare bestämt uppe i bergen i Katalonien. Vi visst inte hur lång tid det skulle ta dit och det hade inte heller framgått i informationen när resan beställdes. Hur som helst åkte vi tåg, först ut genom Barcelona, förbi några förorter och sedan ut på landet. Vi konverserade lite med spanjorer på tåget. Hur går tågen till Montserrat, undrade vi. "Ah Montserrat!" De flesta verkade ganska glada över att höra detta, men ingen kunde ge någon specifik upplysning om hur förbindelserna gick upp för berget. Landskapet ändrades radikalt efter ett hand. Nu såg vi bara något enstaka hus här och var. Marken blev mer brun, nästan rödbrun eller lerig ibland. Efter ca 1½ timme såg vi bergen på nära håll, och vi gick av vid ändhållsplatsen som var en pytteliten tågstation. Det kändes nästan som om man var ute i ett ingemansland, även om några hus i den lilla byn skymtade.

Vi såg en kvinna på stationen, klädd i röd jacka, som verkade jobba där. Vi försökte ta hjälp av henne, men hon pratade inte mycket engelska utan mest spanska. Nu hade vi uppfattat att det sista pendeltåget och linbanorna upp till berget redan hade gått för dagen. Det såg ut att vara runt en mil upp till bergen och det kändes inte som ett alternativ att börja gå. Till sist fick vi hjälp, av den snälla kvinnan, att ringa från en mynttelefon och höra så att hotellet kunde ta emot oss fast vi var försenade. Vi var också enormt tacksamma för att hon kunde ringa efter en taxi så att vi på det sättet kunde komma upp dit. Efter en halvtimme kom taxichauffören. Oj, vad fort han körde. Snabbt som bara den uppför alla kringelkrokar i berget. Var det så här ens dagar skulle sluta. Samtidigt gick det inte låta bli att häpna över den makalösa utsikten.


Till slut var vi äntligen frammme vid klosterområdet och kunde pusta ut.

/ Sofia