Om jag ska nämna en likhet mellan de båda resemålen så är det att de båda lockar fram livsnjutaren hos människan. Visst är det också många som irrar runt och skyndar på dessa ställen - inte minst turister som vill hinna se och göra så mycket som möjligt. Men jag skulle vilja säga att många av invånarna där ändå ger intryck av att inte vilja jäkta genom livet, att man där kan finna två helt olika sätt att njuta: genom naturen och genom kulturen. Detta insåg jag för egen del i alla fall, gjordes bäst i långsam mak för att riktigt kunna insupa intrycken. Förresten - färgerna i flaggorna är också något länderna har gemensamt - tricolori - d.v.s. blått, vitt och rött.
Frånsett vissa små bedrövelser som regn när man som minst hoppades på det och andra små saker - som ju dock hör till när man reser - så var det bestående intrycket två härliga platser - bland de bästa jag har varit på - med sköna minnen som man kan plocka fram en ruskig novemberdag när man verkligen behöver det. Men det är väl också så att man framförallt vill minnas det trevliga som händer.
Norge, del 1
Innan jag var med om den här resan så var Röros den senaste platsen (och den enda tror jag?) som jag besökt i Norge. Där var jag runt -91. Intycket jag fick kunde ha varit bättre, jag hade knappt hunnit in i tonåren, jag sökte nöjen och saker som roade. Vi var där en dag i ett blåsigt och grått väder i samband med en semester i Härjedalen. En kyrka och ganska mycket sten var de bestående intrycken jag fick (även om jag sen dess sett staden på fotografier och tyckt den var speciell och vacker.)
Redan förra året kände jag ett sug efter att åka till Norge igen, jag ville ha den genuina oförstörda naturen, var obeskrivligt trött på platta landskap och närde en längtan efter en mer dramatisk natur, storslagenhet, frisk luft långt bort från storstäder och avgaser. Med hjälp av modern teknik och lite gammal traditionell envishet fann vi några veckor innan avresan en stuga att hyra alldeles intill samhället Olden.
Vid Oldevattnet
På fotot såg huset, där vi skulle bo, ut att vara beläget vid världs ände. Det visade sig, när vi kommit dit, att platsen i själva verket knappt ens tycktes tillhöra den här världen - det kändes så oförstört. Som att vistas i ett stycke av Edvard Grieg, ja helt lyriskt, vackert och skönt. Att vara så gott som omgiven av fjäll var man än vände blicken, att andas luft som var som näring - jag har aldrig andats sådan behaglig och frisk luft - och ha vyn över det smaragdgröna Oldevattnet bara ett stenkast utanför huset, det var det närmaste man kunde komma vacker poesi.
Olden och Stryn är förresten två samhällen som ligger alldeles intill varandra. Dessa små orter är belägna ca 20 mil in från kusten, vid Nordfjord. Stryn, som är något större än Olden, erbjuder också ett skidcenter där man kan åka skidor året runt, det är över huvud taget en sportig ort som satsar ganska mycket på turister i form av att erbjuda olika motionsaktiviteter och ett ganska rikt shoppingutbud för sin storlek.
Huset var fint inrett och ganska modernt. Karln som ägde stället bodde i våningen ovanpå och han och hans åldrade mor hyrde ut nedervåningen till turister, ofta flera veckor i sträck under sommaren till olika människor från hela världen. I gästboken fanns inte annat än tacksamma människor som hade haft en fantastisk vecka i en helt underbar natur (fast de beskrev det i lite mer målande och poetiska ordalag). Efter en veckas vistelse där, även om vi hade otur med vädret många dagar, så förstod jag att det inte var några överdrifter vem hade kunnat säga något annat.
Ägaren till huset hade bott vid Oldevattnet hela sitt liv. Hela livet! Han hade varit i Karlstad en gång, nämnde han på tal om Sverige. Jag förstår förresten hur hans mor som var närmare de nittio kunnat bli så gammal. Att hitta bättre förutsättningar för ett sunt liv än det här, ja då finge man nog leta. Själv kände jag ändå att jag nog inte skulle kunna bosätta mig här för evigt, det är inte ett sånt ställe som man vill ska bli vardagsmat utan mer en tillflyktsort, ett ställe att drömma om och längta till…
7 juli - vid färdens början
Resan började med att vi åkte med fullpackad bil ut i det allra varmaste sommar-Sverige, för att först styra kosan mot Oslo.
På vägen dit stannade vi och åt lunch, bestående av rödspätta, utanför Årjäng. Det var alltså inte långt ifrån gränsen mellan Sverige och Norge. Det var ett trivsamt och fint ställe att intaga lunch på, det låg beläget vid en camping och en sjö, gör gärna en paus där om du befinner dig i närheten.
Första intrycket av Norge var att det där var ungefär lika mycket tall som vid vägarna i Sverige. Men det dröjde inte länge innan ett nästan skånskt landskap gjorde sig påmint. Det var slätter och små byar och om tid hade funnits hade man gärna bekantat sig med dessa lite mera. Men vi var på väg mot Oslo för att få åtminstone en eftermiddag där och hade lite brått. Tyvärr var där också betalningsanordningar längs med vägen, som man var tvungen att stanna vid. Tydligen vanligt i Norge.
Oslo hade inte jag varit i tidigare och vi resonerade som så att Oslo nog är en stad man bör se, den lär vara trevlig. Det lilla jag sett av Oslo sen tidigare var främst Karl Johann i samband med 17:e maj.
Jag skulle vilja säga att det finaste av Oslo, av det jag hann den gången, var vägen in mot stan - det kändes som om man åkte längs med Rivieran. Solen glittrade i den gröna Oslofjorden. Och alla dessa båtar, många lyxiga sådana, guppade i vågorna. Förtrollande. Varför hade jag inte varit i Oslo tidigare? funderade jag. Och vad lite man ändå hann att se av denna Oslos Riviera, underbart är kort. Detta var en stor kontrast mot den förhållandevis kalla fjällmiljö jag skulle besöka dagen efter ca 30-40 mil därifrån.
Utsikt in mot Oslo
Aakershus är ett gammalt slott i tegel beläget alldeles intill Oslofjorden och alltså vid viken av huvudstaden. Vi gjorde ett stopp här och var av många skäl ganska trötta. Kaffe kändes välbehövligt men fikakorgen höll nästan på att blåsa bort i den starka vinden. Jag kan inte påstå att jag hann få något direkt intryck av detta slott under den tid vi var där, det var visserligen ganska vackert med grönområden omkring så jag kan förstå att det är populärt och besöks av många. På kvällen stannade vi även till vid det Kungliga slottet mitt i staden. Vi hann även med att röra oss ned på Karl Johann men mer än så såg vi inte av själva staden. Det skulle därför vara intressant att utforska mer av den.
Vi bestämde oss, efter en titt i en guidebok, att förflytta oss till Bygdö. Som jag förstår det är Bygdö en del av Oslo, som en halvö och man kanske kan jämföra den med Djurgården på Stockholm. Där var nämligen vacker natur och först kändes det som om man kommit ut på landet efter att fem minuter innan varit i storstaden. Bygdö hade nämligen små gårdar och hästar som betade i hagar. På andra ställen av denna ö fanns rikemansvillor men också Bygdö folkemuseum - ett utemuseum med gamla bevarade hus, fäbodar och små butiker allt väl bevarat. Även en gammal stavkyrka och en engelsk trädgård fanns.Vi stannade till här för att redan nu få ta del av "det gamla Norge". Kanske kan man jämföra detta med Skansen här i Sverige. En allmän trötthet, en med ryggont och en annan vars batterier i kameran tagit slut plötsligt gjorde dock att energin var lite låg och humöret inte helt på topp. Men människor klädda i folkdräkter, spelemän på fiol och flöjt piggade upp lite. Bygdö kan vara ett skönt och avkopplande alternativ för den som inte känner för att gå inne i centrum och strosa, eller kanske för att göra en picnic efter en dags shoppingrunda i stan.
Efter detta besök så åkte vi också ned mot Bygdöhamnen, där bland annat Kontiki-museet ligger. Muséet hade dock inte öppet vid tiden när jag var där. Vid hamnen var träbåtar förtöjda och ett skepp i gammal stil låg på land. Här fanns också museet Fram, med sitt stora skepp inne i själva museet.
Efter vistelsen i Oslo skulle vi åka vidare mot Hamar, för att bo där över natten innan resan skulle fortsätta mot Nordfjord och Olden...
/Sofia
2 comments:
ska bli spännande att läsa del två!!! ser också fram mot fler bilder!
toppen skrivet!!!
Tack så mycket!
Roligt att du läser, och även uppskattar det.
/Sofia
Post a Comment