Nordfjord del 3

se inlägg längre ned för tidigare delar om resan.

Sömnig söndag
9 juli
Som tur var så förde jag anteckningar under min resa. Somliga saker kommer jag ihåg efteråt utan dessa, men inte allt, som vilka tankar som rörde sig i huvudet under resans gång. Språket som talades här var rätt intressant. Jag antar att den kallas för ”gammelnorska” som förekom i trakterna kring Olden, den klingade rätt så fint även om den inte var helt lättbegriplig. Men med lite ansträngning gick det ändå att förstå på ett ungefär vad t.ex. hyresvärden sa, de flesta övriga människor man på ett eller annat sätt mötte var ändå främst turister.
Under söndagen var alla ganska trötta efter två dagar med långt resande. Det var molnigt ute och vi gjorde en utflykt till byarna Invik och Utvik. Invik bjöd på en fin utsikt medan Utvik hade en trevlig bebyggelse. Några trevliga bekantskaper den här dagen var sex stycken får som levde precis intill en liten fors vid vårat hus. De var verkligen ena energiknippen, sällskapliga och ställde gärna upp på bild (ovan).

Eftermiddagen bjöd på spöregn och det var inte så mycket att göra åt den saken. Lite sömn på eftermiddagen var oundvikligt och man sov tungt p.g.a lågtrycket. På kvällen så gick VM-finalen mellan Frankrike och Italien, där Italien vann på straffar. Hur som helst så kändes inte VM så engagerande här som det kunde ha gjort hemma. Det var ju liksom inte för tv:ns skull som man kommit hit. Sen kändes visserligen norsk tv lite roligare än svensk, det var olika mysiga reseprogram och på morgonen gick en serie om akvarellmålning som jag såg. Svenska Skärgårdsdoktorn visades här också.
Dagen var lite småtrist och sömnig sammanfattningsvis. Jag längtade efter bättre väder och lite längre utflykter.

Måndag - Briksdalsbreen
10 juli
När måndagen inte bjöd på bättre väder när jag vaknade så kände jag mig lite rastlös. Vi hade nämligen tänkt åka till Briksdalsbreens glaciär för att vandra, men den vandringen gjorde sig ju bäst i solsken. Så förmiddagen ägnade vi åt att en shoppingtur i Stryn – Olden var inte mycket att gå i affärer, där var endast en ICA-butik och ett par klädaffärer. Så i Stryn bekantade vi oss bl.a. med några av souvenirbutikerna. Jag ville ha med mig något fint hem - kanske en lusekofta om den inte var alltför dyr. Eller varför inte ett troll, en trolltavla, folkmusik eller något annat, inte för att jag prompt skulle ha just en Norgesouvenir utan mer för att dessa saker brukar vara så fina & gedigna. Stryn hade mycket att erbjuda i souvenirväg. Just troll är någonting som är tycks vara populärt och liksom ett signum för Norge. Jag vet inte riktigt hur det hänger ihop men kanske finns det ett samband med naturen, fjällen och skogen. Precis som i Sverige förr i tiden då folket trodde att trollen bodde i de djupa skogarna och var varelser som man behövde hålla sig väl med för att de inte skulle ställa till med otyg. Griegs i Bergakungens sal har nog de flesta hört, är inte den där Bergakungen ett troll så säg...



Det blev inget köp den här gången men väl en intressant rekognosering. Skulle vädret fortsätta på samma vis så fanns det väldigt mycket tid för att gå runt i souvenirbutiker resonerade jag. Efter en lunch bestående av laxkotletter och potatis så började solen faktiskt att skymta fram. Vi bestämde oss då för att åka mot glaciären som låg ca 1 mil från våran by, i hopp om att vädret skulle hålla i sig.
På den korta vägen mot Briksdalsbreen hann vi också åka förbi den charmiga campingen Gryta; röda timmerstugor med halmtak precis bredvid vattnet, dessa erbjöd också internetuppkoppling.



Campingen låg förresten inte många hundra meter från vårat hus så vi hade inte gjort någon långtur precis. Men vi behövde stanna till och fotografera, campingen låg så oerhört tjusigt till och vattnet glittrade i solskenet. Tre av fyra hade ett pockande fotograferingsbehov mest hela tiden så det blev en hel del fotopauser på alla möjliga och omöjliga ställen.
Vid Briksdalsbreen var det ännu en lång bit att gå till själva glaciären som förresten har en yta som totalt är över 10 mil! Den till hör Jostedalsbreens nationalpark. Det är en av de största i norden (om inte den allra största.) Även om man av någon anledning har svårt att gå så är det inte omöjligt att faktiskt ta sig ända bort till glaciären. Här erbjuds nämligen både hästskjutsar och olika sorters bilfordon till turisterna, på de smala slingriga vägarna.
Med fikakorgen i handen planerade vi nu en vandring som skulle vara under eftermiddagen och tidiga kvällen. För sent insåg jag hur varmt det började bli, vi mötte vandrare som hade enbart linne och shorts och jag själv hade en stickad tröja och ett par vindbyxor av det rejäla slaget, vindbyxor som jag faktiskt köpt med tanke på den här vandringen. Som tur var hade jag också lite ombyte under.
Vi hade precis börjat gå på en färd som till största delen skulle vara på en grusväg med en porlande fors precis intill samt givetvis berg och grönska omkring.
Alla slags turister mötte vi, främst kineser och tyskar. Efter någon timme gjorde vi ett litet avbrott bredvid en timmerstuga och tog en fikapaus. Vi var då ungefär halvvägs.



En bit längre upp stannade vi vid den magnifika forsens källa – ett vattenfall. Det var en bro över denna som vi skulle passera förbi. Här skyndade jag över eftersom vattnet strömmade i snabb fart och gav varje förbipasserande som stannade till en riktigt ordentlig dusch. Skyndade man sig över fick man ändå några vattendroppar på sig som dock i värmen kändes välbehövliga.

Glaciären sågs ännu som en hägring i fjärran men nu var den inte så långt borta. Naturen här var så där vacker så att man fick nypa sig i armen. Olika slags blommor gav liv åt området och skänkte en skön harmoni av färger.



Så var vi äntligen framme vid glaciären. Jag tyckte synd om de eventuella turister som varit här på förmiddagen då det ännu var molnigt. Vi som kom hit på eftermiddagen hade desto mer att njuta av då den här platsen verkligen kom till sin rätt i solens strålar. Glaciären kunde ha varit Guds stora vita skägg med nyanser av djupblåa skiftningar. Några hundra meter framför den var av sand och stenblock som man först fick ta sig över innan man var framme. Glaciären var en blandning av is och snö, jag provade att ta några steg upp på den. Det var inte glashalt i alla fall men för att klättra vidare hade man behövt ha speciella spikskor. Glaciären betraktades kanske bäst på avstånd om man inte skulle ta sig upp, den var lite smutsgrå nära betraktad.
Det fanns dagsturer för de som ville klättra men för våran del kändes det inte som något måste utan det var fint att bara titta nerifrån. Alla äventyrslystna kan säkert ha behållning av en vandring men även barnfamiljer erbjöds turer under några timmar på glaciären, med guide.
Snön och isen som glittrade från glaciären och så det härliga solskenet och värmen, denna kontrast tyckte jag var spännande. Det enda som fattades här upp var någon typ av servering eller varför inte en glasskiosk. Denna dag var något av det bästa på resan faktiskt. Allt det fina som fanns att titta på under vandringen upp, gjorde att nervägen inte kändes speciellt jobbig att gå, även om vi var lite trötta.
Kvällen när man var hemma igen gick bara åt att fika och slappa, och nöja sig åt en skön dag som hade varit.

För att läsa mer om Briksdalsbreen, gå in på http://www.briksdalsbre.no/
http://www.briksdalsbreen.com/ eller en sida med härliga bilder från området:
http://www.norphoto.com/r/nor5.php