Salamajärvi nationalpark är finns på Suomenselkäs karga och vackra vattendelarområde. Man kan säga att det är nästan mitten i Finland(fel hur man än mäter men det känns så). Detta vida och obebodda område är framför allt känt för sin mångsidiga myrnatur och sin ödemarksfauna. Nationalparken har också urskogar, som bevarats i naturligt tillstånd och lugna skogssjöar. Terrängen varierar mellan vida mossar med sina moskogsholmar och steniga tallmoar. Ställvis övergår stenigheten i enhetlig blockjord. Stenigheten är något värsta jag träffat på eftersom det är mossa över hålen mellan stenarna och det är lätt att bryta benen här. på grund av mossan så kan man säga det är mjukt att bryta benen här.
Man kan kalla den för "Myrarnas nationalpark". Salamajärvis natur består främst av myrnatur. Eftersom( eller på grund av) det är ett vattendelarområde så är höjdskillnaderna små och vattnets strömning finns nästan inte (även om det på kartan visar en fors i parken) och därför är rikligt med myrar. Nationalparken karakteriseras av stora, öppna och trädfattiga mossar, men parken har även ett representativt urval av andra sorters myrar. På de markerade lederna är det lätt att bekanta sig med den mångsidiga myrnaturen som inte på något vis är sällsynt i Finland. de markerade lederna tycker jag är dåligt planerade eftersom man inte kan gå en runda annat än på några få ställen utan det blir att gå och vända och gå tillbaka samma väg.
Den mest betydande av nationalparkens myrar är Heikinjärvenneva . Från naturtornet vid dess kant kan man observera nationalparkens många vadararter, av vilka de mest allmänna är enkelbeckasinen, grönbenan, brushanen, gluttsnäppan och dvärgbeckasinen. Vid mossens gölar häckar flera and- och måsarter. Även tranan och sångsvanen har gjort sig hemmastadda på nationalparkens myrar. Med en tubkikare kan man följa med sädgåsens liv på mossen.
både i nationalparken och speciellt i det närliggande Salamanperä naturreservat finns det även fina naturskogar. Nationalparkens mest representativa skogsnatur är Koirajokis urskogsområde i parkens norra del, som skyddats genom Forststyrelsens eget beslut redan från början av 1900-talet.
Med god tur kan man vid myrarnas randområden träffa på en skogvildsren som återinförts till området.även jag hade turen att få se en och höra flera under min korta besök här. Skogsvildrenen dog ut ur Finlands natur för flera decennier i början på förra århundradet. Av de två tjurarna och åtta korna som år 1979 flyttades till Salamajärvi nationalpark från Kuhmo har det växt upp ett skogsvildrenbestånd i Suomenselkä på över 1000 individer.
Även spår av järven är nuförtiden en bekant syn i nationalparken. Man har flyttat järvar från norr till Salamajärvi på 1990-talet. Vargar rör det sig på området endast sporadiskt. Däremot är det mera sannolikt att se spår efter en älg, eller rentav det kronprydda djuret själv, eftersom älgarna trivs i nationalparkens frid.
Under de senaste åren har det gjorts restaureringsarbeten i nationalparkens skogar och myrar. Områdets skogar var till största del i ekonomiskogsbruk innan nationalparken grundades, medan myrarna däremot i större utsträckning är i naturligt tillstånd.
På momarkernas ensidiga, odlade tallskogar har man berett utrymme för lövträd genom hyggesbränning. Nationalparkens få skogsdikade myrar har återförts till naturligt tillstånd genom att avverka en del av trädbeståndet och täppa till dikena, för att återfå myrens ursprungliga växtlighet.
Bilderna är från Koirajärvi.
Själv besökte jag koirajärvi och vägen dit var en lång och grus som var nästan omöjlig att mötas på eftersom kanterna var så mjuka att man riskera att sjunka ner vid möte. att jag mötte alla midsommarfirare gjorde saken inte bättre. det är tydligen ett ställe där många naturvänner firar midsommar i tält men också i husvagn. jag tror att jag skulle trivas här en midsommar. jag hade en skön vandring här även om den var kort och spännande pga åsk o regnskurar som kom och gick men de missade mej så jag fick gå torr.
jag ska helt klart besöka området snart igen men då provar jag besöka den västra ändan och besöka själva Salamajärvi och kanske vandra längs den till Heikinjärvenneva och tyvärr helt i andra ändan än de riktiga urskogarna finns.
(Salama - järvi = blixt - sjö)
/ johnny reseskildringar@hotmail.com