Tuesday, June 20, 2006

Fölle strand & Skagen mm, Danmark

bild: "Den gamle by"
Fölle strand vid Östjylland i Danmark besökte jag en vecka 1999. Stugan vi hade hyrt låg i byn som var belägen precis vid den här stranden. Det var en lång bit att åka innan man kom fram. Byn bestod av ganska många hus, både sommarstugor och åretruntboende. Efter att ha först ha åkt vid stranden och sen kringelkrokat oss fram genom kvarteren så var vi till sist framme. En mörkbrun stuga med omgivande höga granar och tallar på en välklippt gräsmatta var vad vi mötte. Det var som om detta hade varit mitt i skogen - man kunde väl aldrig tro att havet bara var en knapp kilometer därifrån! (om man nu inte hade åkt vid havet på vägen dit vill säga.) Men det var inte helt dumt att bo på det sättet, det var ganska så rofyllt. Stugan hade träväggar, trätak och golv i desamma (överallt trä ja, jag hade inte lyft på ögonbrynen om toaletten varit av samma slag också) men de generösa fönstren ut mot trädgården som sträckte sig från golv till tak var angenäma. De trånga sovrummen var kanske lite dystra, våningssängar och gardiner åt det vita samt brun/orangea hållet. Men allrummet/vardagsrummet var helt okej att vistas i.
Till denna utpost hade vi tagit oss genom att först bilat ned mot Göteborg några timmar för att sedan åkt färja över till Fredrikshavn, en båtresa på sisådär 2-3 timmar. Det fina med just båtturen var ur min synvinkel de enarmade banditerna (vilka den här gången inte levde upp till sitt namn och inte på hemvägen heller), då jag vann hundra kronor med råge! Jag minns det härliga rasslet då jackpotten kom. Det var kronor som jag gladeligen försökte få ned i en plastpåse och återstående mynt i ett svart pennfodral i läder, som var vad jag hade tillhands. Men jo, jag har väl i största mån kunnat hålla mig borta från dessa banditer sen dess… Förresten, tack och lov så hann man aldrig bli åksjuk under den resan trots att det böljade.

Nu var den här resan några år sedan, så jag minns inte exakt vilka vägar som tog oss från Fredrikshavn till Folle strand, men på något vis måste vi rimligtvis ha förflyttat oss. Det slående när man kommer över till Danmark är ofta det platta landskapet. Man slipper all omgivande skog. Det är minst lika underligt att komma tillbaka till Sverige och plötsligt omges av gran och tall vilket nästan känns som om man var tysk turist på besök i de ursvenska markerna bland knott och mygg och varning-för-älg-skyltar.
I Danmark fanns väldigt mycket sevärt i alla fall. Fölle strand där vi bodde, bjöd inte under dessa dagar på något höjdarbadväder men om man som jag ändå finner ro i att vistas vid havet så behövde man inte vara olycklig. Att vandra omkring bland alla stugor på kvällskvisten var också trevligt, det var stugor med varierande karaktär och man kunde lyssna på turisters snack, det var inte bara danskar och svenskar utan folk från lite olika håll i europa. ”Håll hunden i snor” upplyste en skylt oss om, inte för att vi hade hund men det fick oss att lysa upp lite. Det fanns en enda kiosk/livs som också sålde frimärken, vilka jag var i behov av att köpa…
En dag begav vi oss till Århus. Staden med sitt relativt stora utbud bjöd på bra shopping och överallt var det ”udsalg” när vi var där. Det satt mängder med folk på kaféerna kring ån som gick tvärs genom staden. Vidare besöktes "Den gamle by" – en by helt i historisk miljö som var hur trevlig som helst! Här hade jag också kunnat gå omkring länge. Det fanns små butiker, kaféer, utställningar och muséum och en å som rann igenom denna by. Det kostade en slant att gå in men var prisvärt.
http://www.dengamleby.dk/

Ebeltoft med sin fina, lite äldre stadsmiljö och sina stränder strax utanför stan var också ett sevärt inslag.
De sista avslutande dagarna besökte vi Skagen, denna pärla på Jyllands norra spets. Vem kan undgå att inte tycka om detta fantastiska strandlandskap med det omtalade ljuset, som Skagenmålarna bl.a. Kroyer, drog nytta av. Här vid toppen möts ju haven från både sidor, Skagerrak och Kattegatt, vilket gör upplevelsen lite speciell. Det blåste riktigt rejält. Här är Råbjerg Mile, vilket är Danmarks största vandrande dyn vilken förflyttar sig med vinden upp till 15 m årligen. Perfekt för måleri är denna plats, och troligtvis även fotografi… Vi hann med att vara här en underbar eftermiddag med soligt väder innan vi tog färjan över från Fredrikshavn till Sverige igen.

http://www.skagen.dk/intro.asp
Skagens konstmuséum: http://www.skagensmuseum.dk/


(fler bilder uppkommer snart!!)
/Sofia
reseskildringar@hotmail.com

Sandhammaren, Ales stenar och Backåkra


Österlen var härligt på många sätt. Vi hade hyrt in oss i ett rum i Skillinge en vecka sommaren 2003. De små fiskeorter och skånska slätter som är karaktäristisk för detta område undgår man inte att besöka givetvis. Men när jag var där var Sandhammaren en av de platser som jag upplevde som en bland de trevligaste. Ändå var dagen då vi besökte denna enormt långa strand inte tillräckligt varm för ett dopp i havet. Men det är just det, man behöver inte nödvändigtvis bada för att bege sig dit. Det går an att bara sitta och njuta en kopp kaffe eller lite flädersaft, en bulle eller en spettekaka (om man så vill) och dra in doften av tång, lyssna till vågor som sveper in mot land. Man kunde traska omkring sandalerna hur långt man ville. På sandhammaren fanns också en fyr, som verkar vara lite berömd för de som är insatta i fyrar/båtliv. Fyren som symbol är ganska intressant, den lyser upp din väg och visar din väg… Sandhammaren är en av Sveriges finaste badstränder. En plats att tillbringa hela dagar vid.Och ljuset, det påminner nästan lite om det vid Skagen. Kanske ta med sig penslar och akvarellfärger?
http://www.sydsverige.dk/?pageID=231



En annan dag besökte vi fiskeläget Kåseberga och Ales stenar. Det sistnämnda ligger uppe på en kulle i just Kåseberga. Det hav av röda vallmoblommor som täckte dalgångarna kring Ales stenar var iögonfallande. Speciellt en dag då solen lyste med sin frånvaro. Grusvägen upp mot sevärdigheten var lite jobbig att gå, tyckte somliga. Jag säger att den var väl värd besväret i alla fall. Men man kanske inte behöver välja träskorna just den dagen man ska hit. Väl däruppe är utsikten fantastisk och glöm inte picnickorgen (samt kameran!). Vi glömde inget (den här gången i alla fall...)

Dessa fascinerande Ales stenar vet ingen med säkerhet vad de har haft för historisk betydelse. De kan tyckas vara lite av ett svenskt stonehenge. Det spekuleras i att det skulle kunna ha varit en gravplats eller en uråldrig almanacka. Stenarna har haft olika geometriska, geografiska och astronomiska betydelser och själva namnet Ale kan betyda alltifrån kultplats, åsrygg, tempel, helgedom till det mera lite fantasilösa ”stenarna på den höga åsen” . Men det kan också vara ett namn på en viking som begravdes bland stenarna. Kanske finns det ännu fler tolkningar? Ur mytologisk synpunkt är de intressanta då de nordiska gudarna Heimdall, fruktbarhetsguden Ing-Frö, Balder och Ull sägs ha haft betydelse för platsen. Uppifrån Ales stenar hade man utsikt över havet på båda sidor, vid den ena sidan stupade det rakt ned mot havet. Är det förresten inte konstigt att man går från att som barn tycka att utsikter var plågsamt tråkiga oväsentligheter – att bara vilja vidare till stranden/staden/nöjesfältet vilket de vuxna inte var lika förtjusta i – till att tycka att en utsikt mycket väl kan vara höjdpunkten (i dubbel bemärkelse) på en resa. När kom vändningen kan man undra? Eller gick det successivt? För min del är det inte alls omöjligt att vändningen kom just här i Kåseberga, att det var då jag började uppskatta utsikter på allvar. Tack vare Vallmon kanske? Nu verkar det som om jag aldrig tröttnar på höjder. Men själva vyn ska vara ut mot ett varierat landskap, eller ett hav.


För info och bilder se: http://www.zwoje-scrolls.com/as/index.html
En artikel i SvD: http://www.svd.se/dynamiskt/livsstil/did_10337505.asp
Backåkra i Hagestads naturreservat är också värd ett besök. Stället ägdes av den berömde Dag Hammarskiöld (tidigare FNs generalsekreterare). Idag verkar hans gård, som han i själva verket aldrig hann bo i, som muséum där de visar fotografier, möbler och konst som han fick under sina olika resor. Själv var jag visserligen aldrig inne på muséet, (som kostade några tior) jag hade ärligt talat knappt en uppfattning om vem mannen var. Däremot tyckte jag om att gå runt i det fina naturreservatet och fota blommor. Så här i efterhand när jag känner till lite mer om Dag Hammarskiöljd och dessutom har läst hans bok Vägmärken, så skulle jag även gärna se muséet. Längre bort har Hagestads naturreservat långa sanddynor för den som vill gå en bit till fots. Backåkra besöks av flera tusen människor från hela världen. I dessa tider kan man även passa på att fira midsommar där. Man brukar anordna speciellt för denna högtid med dans kring stången och picnic i gröngräset.
I övrigt tror jag att de här vägarna kring Backåkra, både kuperade och böljiga, skulle vara som gjorda för (och mysiga) att cykla på, för att riktigt få ut den bästa upplevelsen av detta landskap.

Se bilder från Backåkra: http://www.bildkojan.se/bildbyra/index.asp?catID=46
Engelsk biografi om Dag Hammarskjöld:
http://nobelprize.org/peace/laureates/1961/hammarskjold-bio.html
Några ordspråk av densamme…:
http://www.livet.se/ord/källa/Dag_Hammarskjöld
/ Sofia
reseskildringar@hotmail.com