Barcelona

del 1

I följande text tänkte jag berätta Barcelona-resan som jag var på under några dagar i juni förra året. Barcelona var en stad full med kulturella inslag och mycket var intressant att se. Men resan gick inte helt utan problem...

Bagagebekymmer
Vi började med en mellanlandning i Köpenhamn. Redan här började man ana oråd. Planet som skulle ta oss vidare var försenat. Flygbolaget Sterling, som idag - inte så förvånande kanske - är nedlagt, skötte inte kommunikationen med sina passagerar något vidare. Närmare bestämt inte alls. Vi fick snällt vänta med våra väskor på flygplatsen utan att få reda på hur länge förseningen skulle bli eller vad den berodde på. Men, efter en timme eller så steg vi i alla fall äntligen ombord på planet. Resan tog ett par timmar.
Väl på flygplatsen i Barcelona uppstod bekymmer igen. Tillsammans med ett par andra resenärer väntade vi otåligt vid bandet för att hämta vårat bagage. Men när väntan dragit ut på tiden så förstod vi att något var fel. Vi vände oss till personalen och fylla i några papper. Ingen kunde dock säga vad som hade hänt. Det var inte mycket att göra, bagaget var försvunnet. Men det skulle skickas till hotellet när (eller om!) de fick fatt i det, så mycket uppfattade vi. Som tur var hade vi de flesta värdesaker i handbagaget.

Mot Montserrat
Trötta efter dessa bekymmer så missade vi, pga förseningen den sista bergbanan upp till hotellet. Vi skulle nämligen bo i Montserrat som ligger en bit utanför Barcelona, närmare bestämt uppe i bergen i Katalonien. Vi visst inte hur lång tid det skulle ta dit och det hade inte heller framgått i informationen när resan beställdes. Hur som helst åkte vi tåg, först ut genom Barcelona, förbi några förorter och sedan ut på landet. Vi konverserade lite med spanjorer på tåget. Hur går tågen till Montserrat, undrade vi. "Ah Montserrat!" De flesta verkade ganska glada över att höra detta, men ingen kunde ge någon specifik upplysning om hur förbindelserna gick upp för berget. Landskapet ändrades radikalt efter ett hand. Nu såg vi bara något enstaka hus här och var. Marken blev mer brun, nästan rödbrun eller lerig ibland. Efter ca 1½ timme såg vi bergen på nära håll, och vi gick av vid ändhållsplatsen som var en pytteliten tågstation. Det kändes nästan som om man var ute i ett ingemansland, även om några hus i den lilla byn skymtade.

Vi såg en kvinna på stationen, klädd i röd jacka, som verkade jobba där. Vi försökte ta hjälp av henne, men hon pratade inte mycket engelska utan mest spanska. Nu hade vi uppfattat att det sista pendeltåget och linbanorna upp till berget redan hade gått för dagen. Det såg ut att vara runt en mil upp till bergen och det kändes inte som ett alternativ att börja gå. Till sist fick vi hjälp, av den snälla kvinnan, att ringa från en mynttelefon och höra så att hotellet kunde ta emot oss fast vi var försenade. Vi var också enormt tacksamma för att hon kunde ringa efter en taxi så att vi på det sättet kunde komma upp dit. Efter en halvtimme kom taxichauffören. Oj, vad fort han körde. Snabbt som bara den uppför alla kringelkrokar i berget. Var det så här ens dagar skulle sluta. Samtidigt gick det inte låta bli att häpna över den makalösa utsikten.


Till slut var vi äntligen frammme vid klosterområdet och kunde pusta ut.

/ Sofia