Montenegro - fjordtur och kuststäder (del 3)

På fredagen skulle vi ut på båttur längs med fjorden i Kotorbukten.
Vädret var behagligt redan på morgonen med strålande sol och det fläktade skönt när båten åkte iväg. Vi resenärer fick slå oss ned på träbänkar under tak. Det var fantastiska vyer som vi möttes av när vi åkte in i fjorden, inte olikt de norska som jag var vid förra året. Alla de små byarna som skymtade med sina gamla men ändå välbevarade stenhus som kantade stränderna var intressanta att se på längs med fjorden. Här och var kunde man se en kyrka högt belägen upp i bergen, till synes öde – det verkade vara en lång väg att komma dit eftersom det verkade vara långt till de närmaste husen.




Efter kanske en timmes härlig åktur på det böljande blå skymtade snart två små öar utanför en liten stad, Perast. Det visade sig vara en kyrka på varje liten ö, och på den ena av dem kallad Our lady of the rocks, steg vi iland. Detta var en mytomspunnen kyrka, det sägs att två fiskare såg en ikon ligga och flyta på vattnet. De tog upp den och det visade sig vara en bild av Jungfru Maria. Denna har sedan varit i själva kyrkan. Kyrkan på ön alldeles bredvid skapades 1630 till ”the lady of our rock’s” ära. Insidan på kyrkan har inte mindre än 68 fresker föreställande Kristus och Jungfru Maria. Dessa är Tripo Kokolja (1661-1713) från Perast livsverk, en av de främsta barockmålare från dessa trakter. Vi besökare från båten fick alla gå in på led bakom det altaret, ett utrymme som väl knappt torde vara mer än 2 dm. Man skulle sträcka in handen någonstans bakom altaret och önska sig något. Tyvärr uppfattade jag inte riktigt vart, i det läget önskade jag innerligt att jag skulle kunna komma ut på andra sidan utan att fastna på vägen. Kanske det var den önskan som uppfylldes för ut kom jag och en lättnadens suck kunde jag dra. Kyrkan hade även en övervåning. Här var bl.a. ett rum med en samling gamla stenfigurer på ett schackrutigt stengolv och i nästa rum sålde en nunna diverse souvenirer. Därefter kunde man gå ut på en terrass för att se ut över öarna och fjorden.







Nästa stopp var vid medeltidsstaden Kotor som har en 2.500 år gammal historia bakom sig. Kotor var ett viktigt politiskt och kulturellt centrum i adriatiska havet under medeltiden. Precis ovanför själva staden ligger en 4,5 km lång mur som leder upp ungefär 20 meter på berget. Denna gick vi inte uppför eftersom vi inte hade tillräckligt med tid. Innan vi kommit in i själva staden blev vi erbjudna att bli fotade framför statyn på självaste Tripo Kokolja, den berömda barockkonstnären av en herre och hans fru, som vi sedermera kom att sitta och prata med under båtresan hem. När man kommer innanför stadsmuren på Kotor möts man av St Tripun katedralen som är ett av stadens allra kändaste monument. Eftersom Montenegro är ett katolskt land så förekommer många kyrkor i varje stad. Liksom Dubrovnik bestod den här staden av många olika gränder. Kotor var en mysig stad med ett fint läge längst in i fjordens vik, men den kunde inte precis mäta sig med Dubrovnik. När vi dagen efter på en busstur återigen fick besöka staden så hade vi redan sett i princip allt vi ville se. Denna dag såg jag en sköldpadda i keramik som jag funderade på att köpa, jag tycker om detta djur som symboliserar någon slags långsamhet och stabilitet. Lade tyvärr inte butikens namn och plats på minnet och affären verkade vara som bortblåst när jag dagen därpå var tillbaka för att jag då ville köpa den! Lyckligtvis kom sköldpaddan till mig om än på ett helt annat sätt än förväntat, jag såg en krypa omkring långsamt, långsamt i gröngräset i en trädgård i Herceg Novi kort därefter.





När vi kom tillbaka till båten som vi åkt med under hela dagen serverades vi varsin fisk med kokt potatis till och grönsaker. Den relativt lilla båten höll sig alltså även med kök. Det var en riktigt utsökt måltid och fisken var tillagad hel och hållen så den fick vi rensa innan vi inmundigade. Redan under turen dit bjöds vi på dricka, grönsaker, ost och skinka för den som behagade.
Dagen därpå var det dags för en utfärd som kallades ”Montenegro runt”. Denna gick dock inte runt hela landet utan kanske snarare knappt en tredjedel av det. Trots det bjöd den på en hel del fina upplevelser. Första stoppet var, som jag tidigare berättat, vid staden Kotor. Efter detta besök där vi den här gången fick intressant guidning – både på bussen och i städerna - av en Montenegro-bo som ursprungligen var från Sverige och talade svenska, skulle vi åka vidare upp mot bergen. För att göra detta var vi tvungna att åka serpentinvägar, och det var oj så hisnande emellanåt. Vackert men även lite otäckt i krokarna och det gick rätt så långsamt. Men så var vi uppe. Nu syntes en magnifik panoramautsikt över själva Kotorbukten, en av höjdpunkterna på denna resa enligt mitt tycke.





Det började närma sig lunchtid och vi stannade till i en liten bergsby som kändes vara mitt ute på vischan, fast det var högt uppe på berget det vill säga. Vegetationen här var något annorlunda än den man tänker sig vid medelhavet, det var mer svenskt på något sätt, hundkex, klöver och andra blommor som också förekommer i vårt land. I denna bergsby såg jag också en åsna alldeles vid vägkanten.



Vi blev serverade Prsut (stavning osäker)på en liten restaurang – en slags skinka och specialité för landet eller om det var byn och får eller get-ost på bröd och till detta dricka. Det hade varit bra med något alternativ för vegetarianer och maten mättade inte riktigt så bra heller, även om det för all del smakade bra. Vi åkte sen vidare och stannade vid Montenegros gamla huvudstad (den nuvarande är Podgorica) Cetinjé. Här gjorde vi besök på ett museum, staden gjorde inget större intryck på mig måste jag säga, även om säkert hade sina historiska kvaliteter och roliga anekdoter om en tsar berättades inne på muséet. Något som var intressant var just allt som guiden berättade, sådant är verkligen värdefullt under en resa för man ser platserna man besöker med helt andra ögon. Vi fick höra om hur många Montenegriner får kämpa för brödfödan och att de flesta lever på just turismen, om alla de olika växter som finns i landet och att t.ex. kiwi växer som ogräs! Av någon anledning såg jag väldigt få kiwi växa på de platser jag besökte. Apelsinträd och ett och annat bananträd syntes här och var. En rolig anekdot utspelade sig en dag när vi skrivit en berättelse där apelsinen ingått som en viktig ingrediens i själva historien. Vi har detta med apelsiner i huvudet och på kvällen när vi ute och går, vad studsar och rullar inte emot oss från en trädgård ett stycke upp - om inte just en apelsin – precis framför fötterna.




Nu skymtade en ny stad från högt uppifrån bergen där vi nu var med bussen. Det var Budva långt där nere som skulle bli den sista anhalten på dagsturen. Denna stad var likt både Kotor och Dubrovnik en gammal medeltidsstad med labyrint-aktiga gångar, men en lyxigare känsla än den i Kotor kantade stadenn innan man kom innanför murarna, troligen för rika turister. Budva var väldigt fint även om vi inte hann gå där så särskilt länge. Solen gassade även denna dag och man kände sig naturligt lite trött. Men Budva bjöd på många charmerande vyer.





I Budva började vi med att utforska gamla stan för att därefter gå ut mot stranden och på en väg som slingrade sig längs en klippa. Vågorna rullade in mot stranden. Vi vände tillbaka till gamla stan igen och köpte oss varsin glass och glassdrink, som gick åt väldigt fort i värmen. En konstnär stod och sålde sina akvareller. Utanför en kyrka var en munk är färd med att låsa alla de olika låsen vilket tog en bra tid. Tempot var lugnt och en och annan turist passerade förbi. Efter ett tag stegade vi tillbaka mot bussen igen för att åka färden hemåt. På färden hem åkte vi en något annorlunda väg med färja från staden Tivat.

/ Sofia