Wednesday, February 16, 2011

Tankar om hälsa och ohälsa i Sverige


Det är inget fel på att bo i Sverige, det är bara det att man helst inte ska bli sjuk här. Visst är det upp till varje individ att ta ansvar för sin egen hälsa, men lika viktigt är det att samhället har strukturer som underlättar för tillfrisknande. Jag har många gånger varit hos läkaren de senaste åren och det är mer regel än undantag att de har max fem minuter till förfogande. Det är givetvis inte speciellt mycket tid, och man vet ju också att läkaren även kan ha en roll i patientens tillfrisknande, hur den förmår lyssna och ta sig tid etc.
Alternativmedicinen är tyvärr fortfarande på många håll för dyr, för att många ska kunna använda sig av den. Det gäller även hälsokostpreparat och vitaminer - speciellt om man vill ha kvalitet. Man kan bara önska att alternativmedicinen och skolmedicinen bygger fler broar i framtiden och att det blir en mer integrativ vård på det goda sätt som det ser ut på andra håll i världen.

För den som dessutom inte råkar vara insatt i hälsobegrepp, alternativmedicin mm och inte heller vet hur man aktivt söker upp hälsoinformation, kan det vara en djungel att ta sig fram i. Alla grupper i samhället har tyvärr inte förmånen eller kompetensen att söka reda på information men just därför är det extra viktigt att den ändå blir så tillgänglig som möjligt, på så många informationskanaler som möjligt, och på sätt olika grupper kan ta till sig. Jag som tidigare studerat  information och tillgänglighet för olika grupper i samhället, har förstått att det (ibland) finns ett gap mellan exempelvis högutbildade och lågutbildade, mellan gamla och unga, olika grupper av funktionshindrade etc.

Även för att ta del av Spa-behandlingar ska man i dagsläget helst ha en smärre förmögenhet. Tänk om det istället kunde vara en mänsklig rättighet, att det ingick som ett "friskvårdpaket" som varje människa kunde ta del av och att det inte behövde kosta mer än att gå till badhuset. Behöver det vara en utopi?
Det är väl egentligen inte så konstigt att vi idag har alla våra välfärdssjukdomar. Jag orkar knappt tänka på alla dem som har riktigt allvarliga sjukdomar och ändå måste slåss med försäkringskassan var och varannan dag. Undrar hur lång tid det kommer ta innan alla förstår att det behövs ett större mått av helhetstänkande och inte ännu högre krav på ökad effektivitet och tempo, i alla fall om vi som samhälle tänker göra några långsiktiga vinster. Jag hoppas på butiker där utbudet till största del är ekologiska varor och där en lågavlönad inte ens ska behöva fundera på om den har råd att köpa varorna eller inte. Nu är det snarare tvärtom, ju billigare desto hälsovådligare.

Ett mycket värre scenario vore dock om vi var hänvisade till produkter med GMO eller innehållandes nanopartiklar, utan att vi hade så mycket till val. Tydligen har inte industrin och många företag alls tid (eller alls intresse?) av att vänta in forskningen för att se om det över huvud taget finns några risker med detta, i sin iver till framgång med nya material och produkter. Men frågan är vad det kommer att kosta oss som människor?


No comments: