Valkmusa nationalpark.

Finns i södra Finland, närmaste stad är Kotka. Man kan säga mitt mellan huvudstaden och Ryska grännsen. Den är lite svår att hitta om man har inte har en mycket bra karta med. Kanske de får upp bättre skyltar snart. En del orsak var väl att det var mörkt och lite regn i luften när jag leta efter den men jag bruk också ha lätt att hitta så jag kan tänka mej att många inte hittar alls. Att köra Kuninkaantie från Pytttis är ett tips om det är ljust och man vill köra lite grusväg. den är en fin liten väg. Dock gör det risken att köra galet mycket större. Kuninkaantie eller Kungsvägen(på svenska) är något att åter komma till sen har jag för mej. Under medeltiden körde postdiligensen längs denna väg. Kungar och Tsarer har färdats längs den sen 1300talen mellan Oslo och S:t Petersburg.

Själv kom jag till nationalparken i mitten av juli en natt (2005). som sagt var det lite regn i luften och det börja regna mycket efter att jag hittat parkeringen. Jag hade ju tänkt ta fina bilder från myren när solen stiger upp på andra sidan. Så jag ändrade planerna och kröp ner i sovsäcken en stund. När det väl var morgon slutade det regna och jag började gå runt den naturstig som finns. jag fattade inte riktigt vad som fanns att se. en bra stig var det och man kunde gå lätt. den gick till en början ut på en blötmyr en sväng och sen mot lite stabilare mark. väl på fast mark igen fanns ett fågeltorn av rätt normal model. bilderna är från stigen före tornet och andra är uppifrån tornet.



Något att se på från tornet fanns inte vad jag såg men tornet användes av många fåglar som spaningsplatts och de satt där och spana även om jag var där. hellst var de nog bakom ryggen på mej och att rikta en kamera mot dem gick inte. Jag läste i gästboken om folk som hade varit där och det var mycket fågelskådare som besöker den. sen gick jag vidare. flera gånger såg jag några djur springa på stigen före mej. mest sork och någon groda men även fåglar. Stigen gick på lite hårdare underlag som var lite som en stenröse med tjock mossa över och det gick lite både upp och ner. Växtlighet fanns där också över stigen på sista biten så jag var våt från midjan ner, men sånt hör till i naturen och det blev till byxbyte vid bilen under tiden jag koka mitt morgon kaffe.

Men jag var nog besviken av mitt besök. Jag var nog säker på att hit ska jag aldrig komma fler gånger. vist var naturen fin men jag har aldrig varken före eller efter varit besviken av en nationalpark. Jag vet om flera ställen som har mycket mera att ge som inte är någon nationalpark eller har någon annan ? skydd eller vad man ska kalla det? kan vara att eftersom jag är hem från ett ställe med en massa liknande områden så ser jag inte det speciella.

Valkmusa nationalpark grundades 1996 och är 1720ha stort. delat så att nästan halva finns enbit ifrån och den heter Munasuo eller Äggmossen på svenska. Jag har nu efter läst att där finns flera sällsynta fåglar och den hotade fjärilsarten Rödpudrad lövmätare (är parkens symbol) och mycket andra fjärilar som jag inte ens vet om att finns.

Så jag måste väl dra slutsatsen att jag inte var naturkunnig nog för att besöka denna platts. Så med en bra grundkarta över området så man kan gå runt där (finns inga utmärkta stigar ännu utöver den jag gick) och lite mera kunskap så måste jag nog besöka den ännu en gång för att kunna vara säker på att jag aldrig ska komma hit igen. Sen finns ett berg i andra ändan med sina ynka 69 möh.

/ johnny reseskildringar@hotmail.com