På morgonen regna det ännu och jag sov lite till ända tills jag börja bli lite orolig av mej. jag hade inte lust att sova mera. koka kaffe och åt i regnet och till slut minska regnet så jag beslöt att börja gå i regnet. jag hann inte mer än 1km fören det sluta. jag gick på myren Haapasuo och troligt vis heter den lilla "sjön" det också eller något liknande. sjö är väl lite fel namn för det var liksom en vattensamling som inte ännu är igenväxt på myren. fint var det men inte så fint att fota pga vädet. Det är runt denna "sjö" som några av de vanligaste myr bilder är tagna i finland. Tyvärr tog jag inte någon bild här så jag kan inte visa hur det ser ut. jag kunde då inte tro att jag skulle skriva något om plattsen. Stigen jag går efter gå längs kanten på ett område som är förbjudet att gå i på sommaren för alla låta fålglar ruva ifred. Det hörs att de får vara ifred för det hörs på långt håll vilket fågel liv det är där. måste finnas en massa olika typer. det finns nog upp en lista på fåglar som var där förra året med den listan minns jag nu inte såklart.
Efter jag gått den naturstigen som den kallas gick jag en bit på den fina åsen jag sovit på. PÅ andra sidan den lilla vägen men lite längre fram hitta jag denna sjö som jag visar bilden på. Sär fanns en nybyggt toalet och brasplats. Man kunde ju tro att en sådan morgon skulle det vara lungt och nästan inte något folk alls i farten men så var det inte. det kom och gick någon bil nästan hela tiden. Både turister och ortsfolk. Det var bärplockare också i farten och kanske svamp plockare.
Jag flytta mej med bil 6-7km mot norr till Selänpohja. Där var en lägergård och där kan man väl få bo om man vill och kanske lite information om man vill. Någon buss var där också så folk besöker nog plattsen. jag kolla bara lite på en tavla och börja gå längs den större sjö kanten som är en vik av Rutajärvi eller Kirkoselkä(konstigt namn på sjö men). Åsen heter Joutsniemi. Sen efter att gått någon kilometer som kom jag upp på samma ås jag sovit på men det var ju mot söder en bit. Jag gick längs åsen mot söder och den går ut u sjön så det är vatten på båda sidot och mycket fint. varmt och skönt. Åskan mullrar och några regndroppar kommer och jag är nog rätt säker på att snart blir jag våt. Ibland kommer solen också fram. Härifrån är bilden tagen då, hela åsen ser lika ut så det var i sådan miljö jag gick och sen var det bara att vända och gå samma stig tillbaka. Jag kom på att det går att gå ner vid vatnet också så jag gick där på tillbaka vägen. sen gick jag rakt till bilen och åkte min väg. Det var väl enkel väg ut till udden ca3km mätt fågelvägen på karta. Jag körde sen med bil vägen upp genom Rutalahti och kom till storavägen i Viisarimäki.
Allmänt om parken lite också. Det har funnits bosättning i Leivonmäki redan under den förhistoriska tiden. Nära Rutajärvis strand finns det två boplatser från stenåldern och i Harjulahti nära nationalparken har det funnits bosättning under bronsåldern, möjligen även tidigare Första gången har en stadigvarande invånare i Leivonmäki nämnts år 1544. invånarna fick sitt levebröd förutom från jakt och fiske också genom svedjebränning. Leivonmäki hade 15 invånare år 1550 Efter andra världskriget torkades Kivisuo mosse för produktion av bränntorv. Torvproduktionen avslutades redan år 1954, men som följd av den fick området bl.a. vägar, elektricitet och telefonlinjer. För arbetarna byggdes det även hus på Kivisuo och i Selänpohja. I Selänpohja finns nuförtiden ett kurscenter, i vilket man kan hyra inkvarterings- och skolningsutrymmen. I Selänpohjas byggnader ligger även nationalparkens naturstuga vilket jag nog missa helt även om jag viste att där fanns ett informaions hus, lite synd! En nationalpark fick man i Leivonmäki 1.3.2003, 27 år efter det första förslaget. Leivonmäki nationalparks mest karakteristiska drag är naturens och landskapets mångsidighet. Nationalparken består av två delar som skiljs åt av Rutajärvi som är en karg sjö. stränderna på Syysniemis sida är mycket steniga men så långt var jag inte utan bara läste om det och såg det på håll
I parkens norra del finns ett enhetligt skogsområde. Skogsområdet domineras av rätt karga, talldominerade moskogar. Ställvis finns det även äldre granskogar och skogar med rikligt med gamla lövträd. Den kuperade terrängen livas upp av små tjärnar med källor, sjöar och myrsänkor. I den västra delen höjer sig området till en ås, Joutsniemi ås till parkens södra del. Från Joutsniemi breder utsikten ståtligt ut sig över Rutajärvi.
Den södra delen domineras av Haapasuo(där jag sov) som är södra Mellersta Finlands mest betydande mosse i naturtillstånd. Haapasuo är ett viktigt skyddsområde för fågelfaunan och myrvegetationen. Åskedjan väster om Haapasuo, Haapasuonharju är som en landskapsväg genom nationalparkens södra del. Från vägen som går längs åsen kan man beundra den vida mossen som breder ut sig nedanför. Haapasuonharju är också känd för sin goda lingonskörd.
Även om parken var mycket ny så var jag mycket nöjd med att ha besökt denna platts. Hit kommer jag säkert fler gånger. Kanske bara stannar här på väg ner till södra finland eller varför inte bara annars åka hit. Det kommer säkert att byggas ut mycket här på den närmaste tiden. Så som vindskydd och liknande. det byggdes här då jag var här. men bara små och till naturen inpassade hus som det ska vara.
/ johnny reseskildringar@hotmail.com
No comments:
Post a Comment