Mölle, Kullensfyr & Klitterhus samt besök i Hamlets boning

I den här skildringen tänkte jag berätta om några ställen som jag besökte under en Skåneresa under 2004, några platser som gjorde speciellt intryck på mig. Tidigare under resan besökte vi också miljön där Edvard Persson sjöng att han bott vid en landsväg i hela sitt liv, Fredriksdahl, Helsingborg och andra ställen i västra Skåne. Jag kanske får anledning att återkomma till dessa platser senare i en uppdatering av den här skildringen...

En dag i slutet av veckan beslöt vi oss för att åka över till Helsingör. Det var ett sent beslut för vi visste inte innan hur otroligt vackert det var att åka längs med vägarna vid stränderna med en klarblå himmel ovan huvud och med solen glittrande på böljorna. Tyvärr minns jag inte riktigt vilka vägarna vi åkte var mer än att de löpte just i närheten av havet och nära Helsingör. Hade vi haft vädret med oss och känt till hur vackert det var så hade vi säkert besökt det redan tidigare. Detta var nog den härligaste dagen på veckan, för resan hade tidigare mest bjudit på
regn och vissa stunder kände jag mig helt enkelt lite disträ.
















Först Danmark så. Resan utgick från Helsingborg. Efter en stekande het tur över med färjan från Helsingborg till Helsingör så tänkte vi först besöka det anrika slottet Kronborg. Mina minnen från detta besök är lite vaga bland annat p.g.a. av den alltför påträngande värmen, som jag inte var helt ensam över att klaga om. Jag minns att det var en stor grusparkering fullt med bilar och att det tog en stund innan vi hittade en plats. Sedan fick man gå ett stycke innan man kom fram till slottet. Slottet hade ett magnifikt läge precis bredvid sundet och omgavs även av en vallgrav. Det fina och dekorativa var alla utsmyckningar på slottsväggarna i form av bland annat grekiska (?) gudar och andra fiktiva och riktiga personligheter. Slottet är väl kanske i dag framför allt vida känt för att William Shakespeares Hamlet utspelades just här!



















Inne på slottsgården höll de på med att bygga eller rusta upp en scen så det var lite svårt att ta sig fram. Just då tänkte jag inte så mycket på den litterära kopplingen till detta slott, det är först i efterhand då jag kommit att uppskatta Shakespeare (bilden ovan) lite mer och nu tycker jag det är trevligt att ha varit på just det ställe där Hamlet utspelade sig. Visst skulle jag vilja åka dit igen. Det är nog inte omöjligt att de har spelat pjäser av Shakespeare där på slottsgården även fortsättningsvis, synd bara att vi inte hann stanna och se någon av dem. Dessutom var det som sagt äggsteks-hett, och vi körde så småningom vidare.
Mer fakta på: :http://customdesign.se/cityguide/turistinfo/kronborg/index.html

Några dagar tidigare på den här Skåneresan gjordes bland annat ett besök på Klitterhus utanför Ängelholm. Den här dagen var vädret dock inte vad man hade önskat, tunga blygråa moln på himlen och regnet hängde i luften. Det var definitivt ingen dag på stranden. Ändå hittade vi dit på något vis, vi åkte på några småvägar och så plötsligt där var Klittershus. Tallar omgav parkeringen. Detta var världens ände. Jag såg på den ljusa träbyggnaden och tyckte det var något bekant över denna miljö, både byggnaden och stranden. Polletten föll så sakteliga ned. För det var här som en utav berättelserna i filmen ”Fyra nyanser av brunt” hade utspelats, en film som jag sett redan ett halvår tidigare. Den som handlade om ett par som just drev den här restaurangen och hotellet, men som kom att glida allt mer från varandra. (bl.a. en perfektionistisk roll med Schyffert i huvudrollen) och om en liten trädocka.















Jag minns inte exakt hur min sinnesstämning var då, förmodligen lite grubblande, men på nåt sätt var det njutbart att vara här ändå. Kanske tack vare det här liksom mulna vädret som gjorde att man kunde bara kunde grubbla ifred och inte ta på sig nåt slags "strand o vackertväder humör". Den grå himlen gav en ödesmättad känsla åt detta besök, som visserligen var kort men där jag ändå kunde ta en del foton som jag då kände mig rätt tillfreds med...
Klitterhus med mycket vackra bilder finns att beskåda på: (http://www.klitterhus.com/)


Desto skönare väder var det den dag då vi besökte Mölle och Kullens fyr. Nu sviker minnet mig lite så jag minns inte exakt hur vi åkte dit, men med utgångspunkt från orten Klippan där vi bodde så åkte vi gissningsvis någonstans mellan tre och sju mil innan vi var framme. Mölle beläget på Kullahalvön bjöd på en del trevliga intryck och jag mindes bland annat gässen som strövade fritt, gässen som ju förövrigt nästan känns lite synonymt med Skåne som den gåsapåg som Edvard Persson sjöng att han var och de trivsamma smått överraskande vägskyltar som signalerar varning för gäss på olika håll. Det första vi gjorde i Mölle var att besöka hamnen. Mindes att det blåste litegrann. I gröngräset, precis bredvid havet, där fiskenäten också stod och gässen nyfiket kvackade omkring satte vi oss med vår fikakorg. Mölle är annars ett område med exklusiva hus – det känns både gammeldags och välbevarat - och det är så vitt jag vet också känt som spa och kurort. Här var också en av de första platserna där både män och kvinnor badade – samtidigt på badstranden. Något som vid den tiden ansågs mycket skandalöst. Men en gammal Brandstation och fiskenäten samt gässen i gröngräset gjorde Mölle till en riktigt trevlig plats.


Efter en fika med sollapande reste vi oss för att åka uppåt mot Kullens fyr. Om detta ställe visste jag föga, men det därifrån skulle man kunna se utöver havet i flera vädersträck. Det visade sig dock vara en bit att åka. När vi åkt på slingrande bilvägar och var högt uppe på bergen så insåg jag just hur skön utsikten var över Mölle, slätter och inte minst över havet...














Vidare gick färden in bland träd och skogsmiljö innan man var högst uppe. Det var en slant i inträde där, så det blev en viss köbildning och när vi kom dit upp så vimlade det av turister, ganska många kom från utlandet t.ex. tyskar och engelsmän. På väg upp mot berget eller ”kullen” såg vi en del skyltar som varnade för att gå för nära branterna. (Tydligen har en del varit en smula obetänksamma vilket fått konsekvenser…) Väl uppe på berget så fläktade vinden rätt så bra. Jag minns även en liten stuga högst där uppe, i lä mot några träd visserligen, men ändå, tänk att ha sommarstuga just där.
Det var inte speciellt svårt att gå omkring uppe på kullen, inte så brant utan att man kunde gå upp och ned utan problem eller också kunde man bara sitta där och njuta… I husen intill fanns även kiosk, restaurang och jag åt en mjukglass som smakade mycket bra.
Vidare var där givetvis också fyren som man kunde gå upp i. Kullens fyr är faktiskt Sveriges högst belägna sjöfyr med en höjd av 78.5 m.ö.h. till fyrljuset, den är också känd som skandinaviens mest ljusstarka fyr.
/Sofia reseskildringar@hotmail.com
Mölle:
http://www.hoganas.se/standard.asp?id=887
Historia kring Kullens fyr:
http://www.hembygdshistoria.se/kullens/fyren.htmmer historia om Kullens fyr: http://www.fyr.org/Kullen.htm

Leivonmäki Nationalpark

Hade kört genom kraftig åska och regn men som tur var så kom jag ur det värsta. det var kväll och nästan mörk pga de mörka tjocka molnen. Jag kom till Leivonmäki by körandes mot norr efter väg Riks4 eller E75 som den också heter. Platsen kan i stort beskrivas som 30km söder om Jyväskylä mitt i Finland, på bredden i alla fall. Nåja nog om det men i byn svängde jag mot väster och mot parken. det var bra ut skylltat och man kunde inte köra fel (jo om man försöker så kanske det går). jag stanna vid Haapasuo och det var inte mycket annat än sova än stund, jag gick bara lite runt för att se vad jag kommit till för ställe men rätt snart kröp jag ner i sovsäcken. jag hann inte mycket mer än somna fören regnet hunnit ifatt mej. det var inte något litet regn utan det dundra nästan öronbedövande på taket. fundera om sovsäcken hade gjort större nytta om jag slängt upp den på taket för att dämpa ljudet. man behövde den inte för värmen för det var helt lagom värme att sova.

På morgonen regna det ännu och jag sov lite till ända tills jag börja bli lite orolig av mej. jag hade inte lust att sova mera. koka kaffe och åt i regnet och till slut minska regnet så jag beslöt att börja gå i regnet. jag hann inte mer än 1km fören det sluta. jag gick på myren Haapasuo och troligt vis heter den lilla "sjön" det också eller något liknande. sjö är väl lite fel namn för det var liksom en vattensamling som inte ännu är igenväxt på myren. fint var det men inte så fint att fota pga vädet. Det är runt denna "sjö" som några av de vanligaste myr bilder är tagna i finland. Tyvärr tog jag inte någon bild här så jag kan inte visa hur det ser ut. jag kunde då inte tro att jag skulle skriva något om plattsen. Stigen jag går efter gå längs kanten på ett område som är förbjudet att gå i på sommaren för alla låta fålglar ruva ifred. Det hörs att de får vara ifred för det hörs på långt håll vilket fågel liv det är där. måste finnas en massa olika typer. det finns nog upp en lista på fåglar som var där förra året med den listan minns jag nu inte såklart.


Efter jag gått den naturstigen som den kallas gick jag en bit på den fina åsen jag sovit på. PÅ andra sidan den lilla vägen men lite längre fram hitta jag denna sjö som jag visar bilden på. Sär fanns en nybyggt toalet och brasplats. Man kunde ju tro att en sådan morgon skulle det vara lungt och nästan inte något folk alls i farten men så var det inte. det kom och gick någon bil nästan hela tiden. Både turister och ortsfolk. Det var bärplockare också i farten och kanske svamp plockare.

Jag flytta mej med bil 6-7km mot norr till Selänpohja. Där var en lägergård och där kan man väl få bo om man vill och kanske lite information om man vill. Någon buss var där också så folk besöker nog plattsen. jag kolla bara lite på en tavla och börja gå längs den större sjö kanten som är en vik av Rutajärvi eller Kirkoselkä(konstigt namn på sjö men). Åsen heter Joutsniemi. Sen efter att gått någon kilometer som kom jag upp på samma ås jag sovit på men det var ju mot söder en bit. Jag gick längs åsen mot söder och den går ut u sjön så det är vatten på båda sidot och mycket fint. varmt och skönt. Åskan mullrar och några regndroppar kommer och jag är nog rätt säker på att snart blir jag våt. Ibland kommer solen också fram. Härifrån är bilden tagen då, hela åsen ser lika ut så det var i sådan miljö jag gick och sen var det bara att vända och gå samma stig tillbaka. Jag kom på att det går att gå ner vid vatnet också så jag gick där på tillbaka vägen. sen gick jag rakt till bilen och åkte min väg. Det var väl enkel väg ut till udden ca3km mätt fågelvägen på karta. Jag körde sen med bil vägen upp genom Rutalahti och kom till storavägen i Viisarimäki.


Allmänt om parken lite också. Det har funnits bosättning i Leivonmäki redan under den förhistoriska tiden. Nära Rutajärvis strand finns det två boplatser från stenåldern och i Harjulahti nära nationalparken har det funnits bosättning under bronsåldern, möjligen även tidigare Första gången har en stadigvarande invånare i Leivonmäki nämnts år 1544. invånarna fick sitt levebröd förutom från jakt och fiske också genom svedjebränning. Leivonmäki hade 15 invånare år 1550 Efter andra världskriget torkades Kivisuo mosse för produktion av bränntorv. Torvproduktionen avslutades redan år 1954, men som följd av den fick området bl.a. vägar, elektricitet och telefonlinjer. För arbetarna byggdes det även hus på Kivisuo och i Selänpohja. I Selänpohja finns nuförtiden ett kurscenter, i vilket man kan hyra inkvarterings- och skolningsutrymmen. I Selänpohjas byggnader ligger även nationalparkens naturstuga vilket jag nog missa helt även om jag viste att där fanns ett informaions hus, lite synd! En nationalpark fick man i Leivonmäki 1.3.2003, 27 år efter det första förslaget. Leivonmäki nationalparks mest karakteristiska drag är naturens och landskapets mångsidighet. Nationalparken består av två delar som skiljs åt av Rutajärvi som är en karg sjö. stränderna på Syysniemis sida är mycket steniga men så långt var jag inte utan bara läste om det och såg det på håll

I parkens norra del finns ett enhetligt skogsområde. Skogsområdet domineras av rätt karga, talldominerade moskogar. Ställvis finns det även äldre granskogar och skogar med rikligt med gamla lövträd. Den kuperade terrängen livas upp av små tjärnar med källor, sjöar och myrsänkor. I den västra delen höjer sig området till en ås, Joutsniemi ås till parkens södra del. Från Joutsniemi breder utsikten ståtligt ut sig över Rutajärvi.

Den södra delen domineras av Haapasuo(där jag sov) som är södra Mellersta Finlands mest betydande mosse i naturtillstånd. Haapasuo är ett viktigt skyddsområde för fågelfaunan och myrvegetationen. Åskedjan väster om Haapasuo, Haapasuonharju är som en landskapsväg genom nationalparkens södra del. Från vägen som går längs åsen kan man beundra den vida mossen som breder ut sig nedanför. Haapasuonharju är också känd för sin goda lingonskörd.

Även om parken var mycket ny så var jag mycket nöjd med att ha besökt denna platts. Hit kommer jag säkert fler gånger. Kanske bara stannar här på väg ner till södra finland eller varför inte bara annars åka hit. Det kommer säkert att byggas ut mycket här på den närmaste tiden. Så som vindskydd och liknande. det byggdes här då jag var här. men bara små och till naturen inpassade hus som det ska vara.

/ johnny reseskildringar@hotmail.com

Valkmusa nationalpark.

Finns i södra Finland, närmaste stad är Kotka. Man kan säga mitt mellan huvudstaden och Ryska grännsen. Den är lite svår att hitta om man har inte har en mycket bra karta med. Kanske de får upp bättre skyltar snart. En del orsak var väl att det var mörkt och lite regn i luften när jag leta efter den men jag bruk också ha lätt att hitta så jag kan tänka mej att många inte hittar alls. Att köra Kuninkaantie från Pytttis är ett tips om det är ljust och man vill köra lite grusväg. den är en fin liten väg. Dock gör det risken att köra galet mycket större. Kuninkaantie eller Kungsvägen(på svenska) är något att åter komma till sen har jag för mej. Under medeltiden körde postdiligensen längs denna väg. Kungar och Tsarer har färdats längs den sen 1300talen mellan Oslo och S:t Petersburg.

Själv kom jag till nationalparken i mitten av juli en natt (2005). som sagt var det lite regn i luften och det börja regna mycket efter att jag hittat parkeringen. Jag hade ju tänkt ta fina bilder från myren när solen stiger upp på andra sidan. Så jag ändrade planerna och kröp ner i sovsäcken en stund. När det väl var morgon slutade det regna och jag började gå runt den naturstig som finns. jag fattade inte riktigt vad som fanns att se. en bra stig var det och man kunde gå lätt. den gick till en början ut på en blötmyr en sväng och sen mot lite stabilare mark. väl på fast mark igen fanns ett fågeltorn av rätt normal model. bilderna är från stigen före tornet och andra är uppifrån tornet.



Något att se på från tornet fanns inte vad jag såg men tornet användes av många fåglar som spaningsplatts och de satt där och spana även om jag var där. hellst var de nog bakom ryggen på mej och att rikta en kamera mot dem gick inte. Jag läste i gästboken om folk som hade varit där och det var mycket fågelskådare som besöker den. sen gick jag vidare. flera gånger såg jag några djur springa på stigen före mej. mest sork och någon groda men även fåglar. Stigen gick på lite hårdare underlag som var lite som en stenröse med tjock mossa över och det gick lite både upp och ner. Växtlighet fanns där också över stigen på sista biten så jag var våt från midjan ner, men sånt hör till i naturen och det blev till byxbyte vid bilen under tiden jag koka mitt morgon kaffe.

Men jag var nog besviken av mitt besök. Jag var nog säker på att hit ska jag aldrig komma fler gånger. vist var naturen fin men jag har aldrig varken före eller efter varit besviken av en nationalpark. Jag vet om flera ställen som har mycket mera att ge som inte är någon nationalpark eller har någon annan ? skydd eller vad man ska kalla det? kan vara att eftersom jag är hem från ett ställe med en massa liknande områden så ser jag inte det speciella.

Valkmusa nationalpark grundades 1996 och är 1720ha stort. delat så att nästan halva finns enbit ifrån och den heter Munasuo eller Äggmossen på svenska. Jag har nu efter läst att där finns flera sällsynta fåglar och den hotade fjärilsarten Rödpudrad lövmätare (är parkens symbol) och mycket andra fjärilar som jag inte ens vet om att finns.

Så jag måste väl dra slutsatsen att jag inte var naturkunnig nog för att besöka denna platts. Så med en bra grundkarta över området så man kan gå runt där (finns inga utmärkta stigar ännu utöver den jag gick) och lite mera kunskap så måste jag nog besöka den ännu en gång för att kunna vara säker på att jag aldrig ska komma hit igen. Sen finns ett berg i andra ändan med sina ynka 69 möh.

/ johnny reseskildringar@hotmail.com

För inre resor & kontemplation

En del är vi som kanske söker hitta tillbaka till oss själva på våra resor, som behöver de där yttre resorna för att kunna göra de inre. Eller bara hitta miljöer som är extra avstressande, som gör att man kommer bort från en hektisk vardag. Inte heller har man kanske råd att bege sig långt ut i världen för att göra en lång ökenvandring. Har man tur har man hittat ett ställe nära där man bor, kanske man söker sig ut mot havet eller in i skogen. De ställen jag tänkte skriva om nu är sådana jag funnit vara bra för kontemplation, miljöer att vistas i där man kan stressa av eller finna tankero.
















Fjärilshuset på Haga i Stockholm är ett ställe som man kan besöka vid alla årstider. Det passar kanske speciellt bra så här i bitande vinterkyla då man stundom riktigt längtar efter fuktiga regnskogsmiljöer, men inte har råd att slänga sig på flyget till Amazonas. Haga trädgård anlades under Gustav III:s tid men själva växthusen på Haga byggdes efter första världskriget av handelskedjan NK. Jag och en vän var och besökte detta ställe för ungefär ett år sedan. Direkt när man kom in kände man av den härliga värmen och höga luftfuktigheten som kom emot en. Växthusen var uppdelade i olika områden med exotiska fåglar, växter, fjärilar och fiskar men även en japansk trädgård och en vinterträdgård med bland annat citrusträd, oleander och ett nära 100 år gammalt gummiträd. Många av fjärilarna är regnskogsfjärilar, t.ex. Heliconius Melpomene - med svarta vingar med klarröda prickar. De här färgfläckarna gör att fjärilarna bättre kan ta tillvara solljuset och att vingarna är mörka beror på att svart värmer vilket gör att fjärilarna får lättare att flyga. Fjärilarna blir dock i allmänhet inte äldre än tre veckor.















Vi insåg visserligen att vi fick vara beredda på att se upp för diverse fåglar som kom springande (!). Ibland var man t.o.m tvungen att ducka för att något ”flygfä” såg ut att vara på väg i riktning mot en. Men står man bara ut med sådant så är besöket i Fjärilshuset en riktig angenäm upplevelse. Även det härligt porlande vattnet runt omkring gjorde sitt till. Allt detta exotiska mitt i en förövrigt grå årstid, det förhöjde humöret några snäpp och känslan satt kvar en bra stund efter. Visst var det liv och rörelse här inne, men det gav ändå positiv energi och – tyckte jag – sänkte stressnivån rejält. På fjärilshuset i Haga finns också andra utställningar, butik och café, utomhus finns en örtagård, diverse odlingar och en fjärilsäng.
fakta, se http://www.fjarilshuset.se/


Helsingborg och Sofiero närmare bestämt, beläget i sydvästra Skåne, är ett skönt ställe att ströva runt på och rensa tankarna. Jag var först lite skeptisk och tänkte att det där bara skulle vara ”prydliga rabatter” och gräsmattor som man icke fick beträda. Men innanför grindarna fanns mycket mer än så. Efter en dag då vi hade varit runt i Helsingborg med omnejd och hade lite ont i fötterna efter en shoppingtur så var man en smula sliten. Sofiero var ett passande ställe att ladda batterierna på. Vid en första anblick syntes slottet naturligtvis och fält med prydliga gräsmattorna, träd och buskage som omgav detta och på ett kuperat område.


Överhuvudtaget är Sofiero ett vidsträckt område. Strax bakom slottet finns Rhododendron-slingan som förutom dessa buskar, vilka dock inte blommade när vi var där, även en miljö som påminde lite grann om regnskogen. Här fann man en kontrast till det prydliga som man kanske förknippar med slott, och ett mer vildvuxet område med dammar med akvarieliknande fiskar och näckrosor, bäckar och ett litet vattenfall skymtade. Det var utstakade stigar och på vissa områden växte träden som valv över ens huvud och detta gav skugga och svalka. En riktig oas i sommarvärmen som sträckte sig ganska långt och på ett kuperat område.
Även konstverk och finurliga installationer dök upp på sina ställen, och just den estetiska prägeln är kanske den som gjorde störst intryck på mig. Här hålls också konserter ibland. På en annan del av området hittade man bland annat en Lustträdgård och en Viktoriansk köksträdgård och kungens gamla vinhus med medelhavsväxter. I omgivningarna syntes rabatter och trädgårdar i lite bohemisk stil med olika sorters rosor och andra blomster. Man kunde vidare skymta en och annan akvarellmålare med sitt staffli. Även några olika museer fanns att besöka. Ett slott som var mer än bara ett ”slott” alltså, en plats för en sann livsnjutare.
För den som är intresserad att veta mer, inte minst om slottets historia så finns Sofieros faktaspäckade hemsida för detta ändamål.
http://www.sofiero.helsingborg.se/index.html


















Nästa ställe jag tänkte tipsa om är Medelhavsträdgården i Simrishamn på Österlen i Skåne (bild ovan). Även här får man nog ge sig till tåls till värmen kommit tillbaka först för att liksom få ut "rätt" upplevelse av sitt besök.. Medelhavsträdgården besökte jag sommaren 2003, på en förövrigt ganska så regnig semester. Simrishamn var väl fint det med, men samtidigt hade man sett ganska mycket båtar och hamnar vid det här laget så något mer sydländskt kändes tilltalande då. Själva trädgården låg belägen ganska centralt i den lilla staden med 6000 invånare, på en bakgård skulle man kunna säga. Jag tror inte vi kände till detta ställe innan utan bara "råkade in där" ändå. Detta var som en egen liten oas vilken man kunde trippa runt i och titta på olivträd, aloe vera, apelsinträd, palmer, färgstarka blommor och många andra exotiska växter… Även en fontän fanns där mitt i och porlandet gav ett skönt ackompanjemang till denna sinnrika upplevelse.
Medelhavsträdgården var också ett ställe där jag tycker man kunde hämta inspiration. Till exempel tror jag att det skulle vara en bra miljö att måla i, eller att hämta inspiration till vad det gäller inredning, matlagning eller kanske bara en ny skön livsstil… Jag hade önskat att det kunde ha varit lite större och funnits sand/gräsplättar som inbjöd till konstnärer att måla eller musicera på eller varför inte ett café eller restaurang med just medelhavmat? (kanske det finns där nu?) Men en liten shop med konsthantverk och andra saker i ”medelhavets tecken” vill jag minnas fanns precis intill.
Mer om kända trädgårdar i Sverige: http://gardens.se/tradgardar/

















På samma semester gjordes också ett besök i Ystad. Mitt i staden finns Gråbrödraklostret (ovan) som är från medeltiden och grundlagt 1267. Tillsammans med klostret i Vadstena är det det bäst bevarade i Sverige. Där finns bland annat ett rosarium och en kål- och örtagård som vem som helst fick besöka. Här kunde man också finna en slags frid när man gick omkring och doftade på blommorna och örterna.
se även fler bilder och fakta: http://www.ystad.se/Ystadweb.nsf/AllDocuments/

/Sofia