Paris, del 2. labyrint Louvren

Nu var vi framme vid Louvren. Det var en bit in på dagen och hade nu blivit ganska så varmt. Det mest fascinerande var kanske den stora glaspyramiden med allt vatten omkring, mycket tjusigt! På fredagar efter klockan 18 skulle det vara gratis för studenter, så vi sköt fram vårt besök på själva museet till den tiden.
Efter att ha kommit ytterligare en bit började vi känna ett visst sug efter mat. Vi var då i närheten av Pont Neuf, som på svenska heter ”nya bron”, trots att den egentligen är Paris första och alltså äldsta. Det hade inte varit fel att prova någon fransk specialité, men med tanke på vissa restaurangers lunchpriser och det faktum att vi inte orkade springa och leta särskilt länge, så slank vi in på en pizzeria. Man kunde äta för dryga 100-lappen, vilket var relativt normalt för snabbmat.

Tillfälligt pigga efter att ha ätit goda pizzor, så begav vi oss vidare. Den tryckande värmen gav inte med sig och därför kändes ”Batobus” - turistbåtarna som går längs Seine - som ett bra alternativ. Här kunde man nu bara slappna av och känna fläktande vindar som omväxling samtidigt som man njöt av de olika utsikter och sevärdigheter som passerades under flodturens gång. Det som är bra med dessa typer av båtar är att man kan köpa ett endags eller tvådagars kort och sen åka hur mycket man vill. Och det finns olika hållplatser att hoppa av så detta var för oss ett smidigt och spännande alternativ till Metron. Till slut hoppade vi av båten framme vid Eiffeltornet och köpte glass. Oj, vad stort det var. Man kanske förväntar sig att tornet är stålgrått men det är i själva verket brunt. Vi insåg genast att de tre-fyra köerna för att komma upp till tornet var långa så här gällde det att vara ute i god tid om man ville upp. Bakom tornet vilade en lång trädgård där folk i klasar satt och njöt i det varma vädret eller fikade. Vi var främst ute efter att bara inspektera området, nu skulle vi inte hinna upp, så därför så tog vi båten tillbaka igen. Louvren väntade.
Louvren var som labyrint. Den var uppdelad i olika avdelningar och det var svårt att riktigt bestämma sig för vilken man skulle börja gå i, och att hinna igenom alla skulle man ändå inte på så kort tid. Det var tjocksmockt med folk också. Vi började med Denonavdelningen och den inte helt okända Mona Lisa-målningen. Där flockades de flesta turister, blixtar sågs lite då och då även om fotografering uttryckligen var förbjuden. Vakter försökte se till att det inte fotograferades, så gott de kunde. Målningen var mycket mindre än jag hade trott. Inte heller kunde man komma så speciellt nära för att granska den närmare. Efter detta kikade vi på en del italiensk konst. De italienska statyerna var en positiv överraskning, de var många och inte uppställda på rad utan i olika salar med högt i tak och naturligt ljus från takfönstren och där även gröna träd var utplacerade.

Vi letade på kartorna efter diverse konstnärer som vi kände igen sen tidigare, men dessa stämde inte helt överens med verkligheten och vi hittade dem förtretfullt inte. Det var också otroligt jobbigt att gå runt med tung ryggsäck. Som tur var så var luften relativt bra inne på museet. Det var lite klurigt att hitta utgången, som sagt Louvren är lite som en Labyrint. För att riktigt få ut det mesta av besöket på Louvren så skulle jag uppskatta att man behöver två heldagar, delvis för att hinna gå igenom alla avdelningar men också för att hinna smälta alla intryck. Sen kan man ta en extra förmiddag för att gå och titta i alla affärer, t.ex. konstbutiker, som ligger under mark och som också är i anslutning till museet.

Till slut så kom vi då ut i kvällsljuset och lagom till solnedgången, det passade ypperligt bra att fota. Efter en dag med många intryck och lite ont i axlar och ben så bestämde vi oss för att gå hemåt.