Österlen var härligt på många sätt. Vi hade hyrt in oss i ett rum i Skillinge en vecka sommaren 2003. De små fiskeorter och skånska slätter som är karaktäristisk för detta område undgår man inte att besöka givetvis. Men när jag var där var Sandhammaren en av de platser som jag upplevde som en bland de trevligaste. Ändå var dagen då vi besökte denna enormt långa strand inte tillräckligt varm för ett dopp i havet. Men det är just det, man behöver inte nödvändigtvis bada för att bege sig dit. Det går an att bara sitta och njuta en kopp kaffe eller lite flädersaft, en bulle eller en spettekaka (om man så vill) och dra in doften av tång, lyssna till vågor som sveper in mot land. Man kunde traska omkring sandalerna hur långt man ville. På sandhammaren fanns också en fyr, som verkar vara lite berömd för de som är insatta i fyrar/båtliv. Fyren som symbol är ganska intressant, den lyser upp din väg och visar din väg… Sandhammaren är en av Sveriges finaste badstränder. En plats att tillbringa hela dagar vid.Och ljuset, det påminner nästan lite om det vid Skagen. Kanske ta med sig penslar och akvarellfärger?
http://www.sydsverige.dk/?pageID=231
En annan dag besökte vi fiskeläget Kåseberga och Ales stenar. Det sistnämnda ligger uppe på en kulle i just Kåseberga. Det hav av röda vallmoblommor som täckte dalgångarna kring Ales stenar var iögonfallande. Speciellt en dag då solen lyste med sin frånvaro. Grusvägen upp mot sevärdigheten var lite jobbig att gå, tyckte somliga. Jag säger att den var väl värd besväret i alla fall. Men man kanske inte behöver välja träskorna just den dagen man ska hit. Väl däruppe är utsikten fantastisk och glöm inte picnickorgen (samt kameran!). Vi glömde inget (den här gången i alla fall...)
Dessa fascinerande Ales stenar vet ingen med säkerhet vad de har haft för historisk betydelse. De kan tyckas vara lite av ett svenskt stonehenge. Det spekuleras i att det skulle kunna ha varit en gravplats eller en uråldrig almanacka. Stenarna har haft olika geometriska, geografiska och astronomiska betydelser och själva namnet Ale kan betyda alltifrån kultplats, åsrygg, tempel, helgedom till det mera lite fantasilösa ”stenarna på den höga åsen” . Men det kan också vara ett namn på en viking som begravdes bland stenarna. Kanske finns det ännu fler tolkningar? Ur mytologisk synpunkt är de intressanta då de nordiska gudarna Heimdall, fruktbarhetsguden Ing-Frö, Balder och Ull sägs ha haft betydelse för platsen. Uppifrån Ales stenar hade man utsikt över havet på båda sidor, vid den ena sidan stupade det rakt ned mot havet. Är det förresten inte konstigt att man går från att som barn tycka att utsikter var plågsamt tråkiga oväsentligheter – att bara vilja vidare till stranden/staden/nöjesfältet vilket de vuxna inte var lika förtjusta i – till att tycka att en utsikt mycket väl kan vara höjdpunkten (i dubbel bemärkelse) på en resa. När kom vändningen kan man undra? Eller gick det successivt? För min del är det inte alls omöjligt att vändningen kom just här i Kåseberga, att det var då jag började uppskatta utsikter på allvar. Tack vare Vallmon kanske? Nu verkar det som om jag aldrig tröttnar på höjder. Men själva vyn ska vara ut mot ett varierat landskap, eller ett hav.
För info och bilder se: http://www.zwoje-scrolls.com/as/index.html
En artikel i SvD: http://www.svd.se/dynamiskt/livsstil/did_10337505.asp
Backåkra i Hagestads naturreservat är också värd ett besök. Stället ägdes av den berömde Dag Hammarskiöld (tidigare FNs generalsekreterare). Idag verkar hans gård, som han i själva verket aldrig hann bo i, som muséum där de visar fotografier, möbler och konst som han fick under sina olika resor. Själv var jag visserligen aldrig inne på muséet, (som kostade några tior) jag hade ärligt talat knappt en uppfattning om vem mannen var. Däremot tyckte jag om att gå runt i det fina naturreservatet och fota blommor. Så här i efterhand när jag känner till lite mer om Dag Hammarskiöljd och dessutom har läst hans bok Vägmärken, så skulle jag även gärna se muséet. Längre bort har Hagestads naturreservat långa sanddynor för den som vill gå en bit till fots. Backåkra besöks av flera tusen människor från hela världen. I dessa tider kan man även passa på att fira midsommar där. Man brukar anordna speciellt för denna högtid med dans kring stången och picnic i gröngräset.
I övrigt tror jag att de här vägarna kring Backåkra, både kuperade och böljiga, skulle vara som gjorda för (och mysiga) att cykla på, för att riktigt få ut den bästa upplevelsen av detta landskap.
Se bilder från Backåkra: http://www.bildkojan.se/bildbyra/index.asp?catID=46
Engelsk biografi om Dag Hammarskjöld: http://nobelprize.org/peace/laureates/1961/hammarskjold-bio.html
Några ordspråk av densamme…: http://www.livet.se/ord/källa/Dag_Hammarskjöld
/ Sofia
reseskildringar@hotmail.com
No comments:
Post a Comment