Den här reseminnena är från juli –05. I bakgrunden fanns att jag skulle på U2s konsert Vertigo vilket färgade denna vecka då man gick och väntade på denna stora händelse. Det övriga kom lite i skymundan men också p.g.a. det mulna vädret. Några små trivsamma ögonblick vill jag dock dela med mig av.
”Från Öckerö loge hörs dragspel och bas, och fullmånen lyste som var den av glas…”, dessa rader som Cornelis en gång sjöng kanske är det som man först och främst tänker på när man hör Öckerö, om man inte varit där själv förstås. Den loge som åsyftades såg jag dock inte till. Miljöer som Hönö, Öckerö och Fotö är speciellt bra om man vill använda sin cykel som färdmedel. Det är väldigt smidigt och naturvänligt sätt att ta sig runt på, och cykelbanor finns överallt på dessa öar.
En dag då himlen var blygrå gav jag och min bror oss av på en planlös liten tur som utgick från Öckerö och ledde upp mot Hälsö. Det blåste riktigt mycket den dan men det var ändå friska fläktar. Till att börja med cyklade vi runt lite på norra Öckerö kring vad som liknande ett naturreservat beläget precis bredvid havet. Ja, miljön var nästan lite ”norrländsk” med färgstarka blomster och ljung som växte även på klipporna. (bild ovan) Samtidigt lite kargt. Den norrländska känslan förstärktes även av den påtagliga folktomhet som var, enda undantaget var några äldre vandrare.
I övrigt var det bara havets vågor som utgjorde det liv och rörelse som var där och då. Bitvis fick man gå med cykeln för det var lite svårt att ta sig fram på de sandiga stigarna. Naturreservatet på Öckerö var en plats där man kunde andas. En plats för ro. Endast naturens ljud. Jag hade gärna tillbringat mer tid där och det är ett sådant ställe dit jag gärna kommer tillbaka fler gånger.
Bara ett stenkast därifrån var det trafikerad väg igen. Det var nu inte långt till nästa ö. För det mesta hade man havet bredvid sig. Efter en kvart var vi så över på Hälsö (Hälsö, Öckerö och Hönö är förbundna med broar så man behöver inte åka färja för att ta sig över till just dessa.) På öns enda livs stannade vi till och köpte glass (samt tidning då det var ett reportage om U2). Hälsö utgjordes av mer bebyggelse än av ”orörd” natur fick jag intryck av, här trängdes sommarhus och fiskebodar, gamla som nya på en nätt yta.
Fotö (bild ovan) och Hönö vill jag också rekommendera. På Hönö finns små mysiga butiker beläget precis vid hamnen och ett litet fiskemuseum. På Fotö finns vacker natur, något mer bohemisk om man kan uttrycka det så och ett fint bad med klippor.
En annan dag tog vi färjan till de tre öarna vid namn Källö Knippla, Hyppeln och Rörö. Det var otroligt blåsigt att stå ute på färjan, men man gjorde det ändå. Det tog inte lång stund innan en ny ö skymtades. Jag vet inte vilken kompositör eller vissångare som kan ha sjungit om dessa skärgårdsmiljöer om det nu varit så, kanske någon borde. Efter en tid var vi framme vid Rörö. Att ta sig fram med bil på grusvägarna på lilla Rörö var visserligen inte det mest praktiska så att endast gå/cykla är att föredra. Det var dock en mysig ö med en liten hamn och en liten, liten men trevlig bokhandel/antikvariat!
Vi hittade även en badstrand (den låg liksom dold bakom en dunge) där vi hade picnic och softade vid ett tag. Passande om man vill slippa de stora sandstränderna och mycket folk.
Lugnt var ordet.
/ Sofia
se även: http://www.vastsverige.com/vt_templates/site.aspx?id=8791
No comments:
Post a Comment