
Fårö har sedan länge varit ett attraktivt resmål för Gotlandsturister. Här finns magnifika sandstränder, mycket speciell natur och raukfält. Tack vare dessa sevärdheter har ön kommit att bli en av Gotlands främsta turistmål. Till Fårö tar man sig enkelt med färjan från fastlandet på 8 minuter men pga stark turism under sommarmånaderna så kan dock köerna till färjan bli olidligt långa, uppemot en timme är inte ovanligt. Trots turismen är det ändå ganska lugnt på ön.

Fårö rymmer även många naturreservat. Enligt wikipedia måste öns unika karaktär "skyddas med olika medel för att så långt det är möjligt bevara det för framtida generationer. På grund av sina höga natur- och kulturvärden och sin betydelse för det rörliga friluftslivet är ön i sin helhet ett av riksdagen utpekat riksintresse. Utöver detta har Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket pekat ut stora delar av Fårö som särskilda riksintressen för kulturmiljö respektive naturvård."
LanghammarJag tyckte att naturen var oerhört fin och speciell när jag var där. Detta upplevde jag speciellt när jag exempelvis bevistade Langhammars raukområde vilket omges av en klapperstensstrand. Raukarna är närmare bestämt en av "abrasion formad sten, ett geologiskt fenomen som bildas när relativt mjukare bergarter vid stränder eroderas av det omgivande havet och en hårdare kärna av kalksten blir kvar." Kalksten består i huvudsak av mineralet kalcit. Sedimentär kalksten, som är den vanligaste, kan bildas av skalrester av exempelvis koraller eller snäckor. Den mest kända rauken på Fårö är ihålig och går under benämningen Kaffepannan.
Mycket hantverk och konst säljs också runt om på Fårö och Gotland. Den som har intresse för kultur kan gärna göra ett besök på Bergmangårdarna som blivit ett kulturcentrum och används som internationell mötesplats för skapande konstnärer men även för forskare numera. Här hålls också seminarier och aktiviteter för barn och unga.
Kutens bensin var ett ställe som vi bara råkade åka förbi och det såg både intressant och uppseendeväckande ut så det var ett måste att stanna till där. Platsen är känd både som rockklubb/café och en pilgrimsort för rostiga bilvrak och ett självklart resmål för mc- och bilentusiaster från hela världen (dock kanske inte det ideala ur miljösynpunkt). Men oavsett om man gillar gamla bilar och 50-talsmusik eller inte så bjuder platsen på många högst intressanta nostalgiupplevelser. Där finns café med hembakt som man kan njuta av i en syrénberså.
skylten på Kutens kiosk: Badrestaurangen, Sudersands allmänna badstrand eller Ulla Hau
Kutens Bensin och Crêperie Tati
Den lilla kiosken innehöll en hel del nostalgi den med, tidningar, reklam och pastiller. Även restaurangens interiör var helt och hållet med inredning och dekorationer från 50-60 tal.Nedan, ett fiskeläge på ön.





Om man åker upp en bit innan skymning är det perfekt. När vi åkte upp varnade de för regn och åska, men som tur var uteblev det.

En man sjöng med mycket hög stämma och det riktigt skar i öronen. Det var dock inte jättefanatiskt som man hört att det kan vara där, men en intressant upplevelse. Kändes som något man ville vara med om när man ändå var uppe och såg området. Efter en stunds visit gav vi oss vidare. Kyrkor fanns i var och vartannat kvarter, i många olika stilar och storlekar. EFter ett tag behövde vi något i magen och den här gången höll vi till godo med Burger King – inrett i 80-tals stil! En del olika pastellfärger. Iskallt var det där inne också. Men med många fina gamla svartvita fotografier på väggarna. Tog en garden sallad med kyckling. 





I somras var t.ex. uppsättningen av Mary Poppins aktuell.
Senare på kvällen var vi och gick på Brooklyn Bridge. Lite långt att gå över hela bron till andra sidan då det också blåste en hel del. Men ändå, fin utsikt åt alla håll - och många turister, joggare och cyklister överallt!
Humoristiskt område... kom förbi ett café som hette "A place to eat".
Vi tog oss också en tur med cykeltaxi för att kunna se lite mer av parken, eftersom båda var trötta i benen men ändå nyfikna på att se mer. Det blev en rätt intressant och personlig guidning. Terry, som chauffören hette, undrade vad vi kom ifrån och vad vi tyckte om stan. Han berättade att han extraknäckte som cykeltaxi-chaufför på somrarna och brukade ofta komma med tips på olika turistmål i staden. Han kom ursprungligen från Grekland. Om New York-borna ansåg han att de mest jobbade hela tiden och många sällan tog sig tiden för att vistas i denna så fina park. På sin lediga tid så ville man oftast bara komma ifrån stan. Och resa till ställen som Sverige eller övriga europa. Han blev förvånad över att vi nordbor kunde ha det så varmt som upp till runt 30 grader ibland på somrarna.
I mitten av turen började det överraskande nog att spöregna och vi fick stanna till och söka skydd under ett träd. Stackars Terry var säkert trött i benen ändå av att ha skjutsat två skandinaver i säkert 15 minuter, så för hans del så unnade jag honom en paus. När det värsta skyfallet var i övergående kunde vi fortsätta färden lite till. Ganska skönt med regn ändå, det blev lite klarare i luften och lättare att andas.
Efter turen till parken gick vi till Columbus circle alldeles utanför parken och in i en byggnad som till övervägande del bestod av butiker, som Borders - en stor bok och skivaffär.









Andra stammisar kom in och skulle ha det vanliga. Folk babblade på ganska högt, ungefär så som man kanske har sett på film. Caféet serverade ganska så typiskt käk - pannkakor med sirap eller stora dubbelmackor med ägg och skinka, samt te och juice var obligatoriskt. För mig var detta en för fet frukost som jag inte alls kände mig sugen på. Gick ut och köpte mig frukt och dricka i en närliggande butik istället.



